Jag är helt jävla hopplös på att komma ihåg namn på mina barns kompisar. Inte ens utseendet kan jag memorera. Jag tror inte jag skulle känna igen 1% av mina barns kompisar om jag såg dom på stan. Minst en gång i veckan är det någon tonåring som glatt ropar hej när vi möts och jag har inte den blekaste aning om vem det det där var. Kompis till någon av döttrarna? Klasskamrat kanske, men i så fall till vem? Granne? Eller var det någon från mellandotterns fotbollslag? Det skulle till och med kunna vara någon från min frus fotbollslag, eftersom dom också är tonåringar.
De enda jag med säkerhet känner igen är ungarnas kusiner, men det kan ju knappast räknas. Däremot känner jag igen så gott som alla föräldrar till ungarnas klasskompisar. Inte för att jag har en aning om vad dom heter, eller vilken klass det gäller eller vem dom är föräldrar till, men jag känner definitivt igen dom. Och det är ju lite märkligt.
Nu skulle det ju vara lätt att skylla på att mina barn är himla sociala och har massvis med kompisar, vilket faktiskt är sant. Eller att det går en helvetes massa elever i varje klass, vilket också är sant. Problemet är bara att min fru vet vad varenda unge heter, vem som är kompis med vem, vad deras föräldrar heter, var dom bor, och vad dom jobbar med.
Finns det någon manlig gen jag kan skylla på här? Någon kromosom vi saknar? Eller är vi bara tillräckligt smarta för att inse att man inte behöver lagra sånt där i hjärnan?
Du behöver inte skylla på någon manlig gen utan bara konstatera att så är fallet. Ni behövde inte känna till vilka som besökte grottan för de hade hustrun koll på redan då... Ni behövde bara känna till hur björnen, vargen, eller vad det nu var ni skulle döda till middag just den dagen såg ut och de behövde ni inte vara trevliga emot heller. :o)
SvaraRaderaEn svagerska som har varit framme.