07 januari, 2010

A men kolla! Del jag-kan-inte-hålla-räkningen-längre

Nu jävlar har jag fått pris också!

ÅRETS ICKE POKERRELATERADE BLOGG. Goes to... Faschings Eskapader!

Hur stort är det då, undrar ni. Ja, tänk själv. Hur många bloggar finns det som INTE handlar om poker? Just det. Jag menar handlar Kenzas blogg om poker? Schulmans? Perez Hiltons? Skulle inte tro det, vilket innebär att de också tävlar i kategorin "icke pokerrelaterade bloggar". Vilket i sin tur innebär att jag slagit allihop. Vilket slutligen måste innebära att jag faktiskt är så förträfflig som jag för det mesta går omkring och tror. Och understundom påstår.

Tack Valterego!

Ni som är pokernördar vet redan vem denne man är. För övriga kan jag meddela att Valterego är en av elefanterna i pokerbloggvärlden. Och grundaren av Valterego Invitational. Fan, han har till och med träffat Johan Kretz på riktigt. Då fattar ni.

Ofantligt rolig utmärkelse! Så jag tar (tillfälligt) tillbaka mitt gnäll och utser 2010 som ett helt ok år ändå. So far.

Allvarligt

Först förkylning, sen huvudvärk efter att ha försökt att bota den med whisky, och nu ryggskott.

Första arbetsdagen är det också. Och kallt så in i helvete.

Och som om inte det var nog så är jag gift med en massör, vilket enligt "skomakarens barn"-teorin innebär att chansen att få en uppmjukande massage är skrattretande liten. Minimal. Obefintlig.

Och på söndag ska jag på en sån där resa igen. Kommer hem efter en vecka och åker igen veckan därpå. För att sedan vara hemma en vecka och sen iväg två veckor!

Va fan liksom?

2010 kan således dra åt helvete, nu på stubben.

06 januari, 2010

Totalt mörker

Strömavbrott. Precis innan rivern, som garanterat hade kommit med den där spadern som jag betalat så dyrt för hela vägen. Fan.

Så det fick bli mobilt bredband och bloggläsning istället, innan batterierna dör och sängen blir det sista alternativet.

Så nu sitter jag här i mörkret och är avundsjuk på att jag aldrig kommer att kunna skriva så här vackert. Det är fan inte rättvist.

05 januari, 2010

Inte frisk

Tack för alla sympatier under min svåra sjukdom! Med några få undantag tycker jag nog att stödet från mina manliga läsare andats mer äkta sympati vilket stärker min teori om att män blir sjukare än kvinnor när vi blir sjuka. Och att det bara är vi män som kan känna till detta faktum.

Eller som Daniel uttrycker det, "värre än att vara gravid". Vilket naturligtvis är riktigt. Graviditet är inte ens en sjukdom, fråga Försäkringskassan så får ni höra.

Och ni som gnäller på att jag ska sluta gnälla, kan ju sluta upp med det nu. Wayne hävdar att det är helt rätt, och den mannen har aldrig haft fel vad jag vet.

Nu ska mina kvinnliga läsare inte deppa för att ni inte har förmågan att bli rejält förkylda, ni har ju en massa andra positiva egenskaper. Till exempel snällhet. Och att renovera hus tydligen, om jag läser mina bloggar rätt. En fråga: Finns det någon kvinnlig bloggare på min bloggroll som INTE håller på att tapetsera, byta kök, måla om sovrum eller jaga kornblå slössen?

Var lite lediga istället! Ät en bit parmesan och skölj ned med portvin vettja. Slappna av!

Nåväl. Eftersom min förkylning inte verkar ge sig så tänker jag slå till med storsläggan. En rejäl överdos whisky är planerad till ikväll, så imorgon är jag frisk. Och det är ju bra.

04 januari, 2010

Sjuk

Efter en lång ledighet av slappande varvat med festande så är jag sjuk första arbetsdagen, vilket säkert ger ett seriöst intryck på min chef.

Eller vänta, jag har ju ingen chef! Jag är ju egen företagare! Det enda som händer när jag blir så där dödligt, manligt förkyld är att jag blir ruinerad. Ingen fara på taket således.

Frugan tittar lite snett på mig däremot, hon är ledig en vecka till och hade säkert sett fram mot en tom TV-soffa för en gångs skull, som hon kunde avnjuta Gilmore Girls i. Eller något annat TV-spektakel jag inte förstår mig på. Nu blir det inte så eftersom jag ligger och snörvlar i den. Soffan alltså. Och tittar på Gilmore Girls, eftersom jag är för svag för att kunna försvara mig när hon kommer och byter kanal.

Så se till att blogga nu, så jag har något att läsa. Det är jag värd nämligen, för jag är sjuk, nämnde jag det?

02 januari, 2010

Faschings Frågelåda, the answers

Dåså, baksmällan är avklarad så här kommer svaren på era frågor:

Först ut är Berry, min son:

Om en person var med en annan person, som egentligen inte var den personen som han trodde det var. Utan den personen var hans mamma. Vem är då med hans mamma?

Svar: Berry, min son, det är dags att dra ned på det där dataspelandet nu. Om din hjärna blir mjukare än så här så kommer den att rinna ut genom öronen.

Hank, min svåger och numera frisyrlike, undrar:

Om man tänkte sig att man skulle kunna borra ett hål rätt genom jorden, stort nog för en människa att hoppa ned i utan att nå sida till sida. Vid kanten på ena ändens hål hoppade en våghalsig man ned (kalla honom Fasching om ni vill). Tänk nu bort att det är varmt inuti jorden. Mannen skulle naturligtvis falla ned i hålet och komma ut på andra sidan. Men om det nu var Fasching som föll, kan man tänka sig att han skulle missa att ta tag i kanten och klättra upp på andra sidan med följd att han skulle falla tillbaka. Vad skulle hända då?

Svar: Han skulle brinna upp när han passerade mitten första gången. Att tänka bort värmen i jordens inre hjälper inte. Det är hett som fan där.

Skruttet (som är nyförlovad!):

Jamen, hur säger man då, om det skrämda lejonet?

Svar: Ja, man kan ju inte säga "ett rätt lejon", av den enkla anledningen att det inte heter så. Dessutom låter det ju helt sjukt. Skälet till att det inte finns någon vettig mening som beskriver fenomenet rädda lejon beror på att lejon mycket sällan är rädda. Kontentan är alltså att man inte ska lägga tid på att formulera meningar som ingen har användning för.

Red Scream:

Jag kör på Holy Grailklassikern: How come copper wire’s made of copper whereas piano wire ain’t made from pianos?

Svar: Knepigt. Men min teori är att det har något med rundgång att göra. Det skulle låta för jävligt helt enkelt.

Fia filosiferar som aldrig förr:

Hur gör man moln? Alltså, om man vill göra ett själv.

Svar:

1. Blötlägg jorden, förslagsvis med regn.
2. Koka upp.
3. Ta bort från plattan och låt svalna.

Ulrik, som ska försöka finta bort mig på en vinprovning ikväll, men som kommer att misslyckas, har följande fundering:

Denna fråga skickade jag till 118188; I vilken svensk stad är man festast, har högst snitt-BMI?

Fick det något otillfredställande svaret: "Man för inte statistik på detta i Sverige, men vi gissar Eslöv."

Nu vill jag ett riktigt svar.


Riktigt svar: Jag skullle nog fan också ha gissat på Eslöv. Fast sedan vidgade jag mina vyer, lyfte blicken och kom fram till Houston, Texas. Nu är inte Houston en svensk stad, men man får inte vara trångsynt. I Houston är de feta som bara fan.

Den hemska tvillingen:

Ulrik; Det hade varit roligare om du faktiskt frågat om var man är festast. (Fest, festare, festast) Och inte bara skrivit fel...ordpolis va?

Bonussvar: Festast är man i Helsingborg.

Johan:

Få, färre, ???
- Heter det "färst", eller kanske "fåtaligast" ?
/J


Svar:

Bäste Johan, svaret är enkelt. Det är själva framförandet av det som är det knepiga. För det heter "färst". Och det begriper ju vem som helst att man inte bara kan påstå hur som helst utan att bli tagen för en dåre. Svaret måste sägas med emfas. Man måste spänna blicken i den som frågar, nästan se lite arg ut, och säga "Färst. Det heter färst". Allt för att undvika följdfrågor.

Ulrik igen:

@DHT: rätt. Men nu har vi två frågor till Fasching. Fetast, och festast. Rätt svar på en tror jag är Täby Kyrkby, men jag talar inte om vilken.

Svar: Är det du eller jag som svarar på frågorna i den här bloggen?

Articuno:

Jag tänker inte fråga Fasching någonting.

Han brukade redan på 70-talet hävda att kunde svara på allt. Men han ljög.

Och jag slår vad om att minst ett av de här svaren kommer att innehålla någon eller flera av termerna gogolplex, hypotenusan eller cosinus. Så var det i alla fall förr ...


Svar: Det faktum att du suger i matematik innebär inte att jag skulle haft fel på 70-talet. Gogolplex, hypotenusan och cosinus finns på riktigt. Du borde bli bibliotekarie eller nåt.

kapten Haddock tittar upp från spritångorna och utbrister:

Men! Hallå! Har ni inte fattat? Ni är lurade!! Fasching, den skurken, kastar ut en sån här frågestund och sedan säger han adjöss and good bye, ses på andra sidan nyår! Så nu ska VI fylla hans blogg med skräp och roa oss själva och Fasching hoppas inte att det ska märkas att han är borta. VI gör HANS förbannade jobb och håller liv i bloggen medan han är och super med ost-piskaren! MEN jag genomskådade bluffen och tänker inte fråga ett smack!

Svar: Om jag ville fylla min blogg med skräp skulle jag uppmanat dig att skriva ännu fler kommentarer. MEN jag genomskådade bluffen osv...

Den hemska tvillingen:

Haddock; Klart att du har rätt men på det här viset höjer vi åtminstone läsvärdet åtskilligt.

Svar: Men ställ frågor då! Det här är en frågelåda!

Knaada:

Varför är höger inte på samma sida?

Ta en drink och en bakfylla för mig också, så förväntar jag mig ett svar inom ett par dagar, Gott nytt år!


Svar: Frågan överraskar mig en aning eftersom höger har varit på samma sida i hundratals år. Förr i tiden var höger på olika sidor, till exempel när man hälsade på varandra. Då var ju personens högra hand på andra sidan liksom. Men allt det där löste sig när man uppfann spegeln.

Och tack, jag tog drinkar och bakfyllor för alla mina läsare för säkerhets skull.

Berry:

Haddock, Du vet väl att du skrivigt ungefär 50 rader om Fasching på hans blogg.
Är inte det lite att göra hans jobb också?


Svar: Berry, om Haddock hade nöjt sig med att skriva 50 rader på min blogg skulle jag varit nöjd, så är dock inte fallet.

Och Berry, du får inte prata med okända gamla kvinnor, det vet du mycket väl.

Och Berry, du kan inte gå omkring och kalla dig Berry på Internet. Det är inte coolt. Fixa ett nytt, häftigt nick istället. (Obs, Fasching är upptaget.)

Så där! Känn er upplysta!

01 januari, 2010

2010, dag 1.

Skönhet kommer från insidan. Hoppas jag.

För min frisyr blev faktiskt bara sådär. Lite för kort och lite för ojämnt.

Som livet ungefär.

Ett något förhastat beslut kan tyckas så här i efterhand, men jag blir lite lugnare när jag ser den här bilden:



Minns ni Kungen av Småland? Det där är hans andra arm. Kungen av Småland OCH Täby.

Mitt hår växer åtminstone ut.

2010 kommer trots allt att bli bra. Själv tänkte jag starta året med en kebabrulle. Och med att svara på alla era knepiga frågor.

Så håll utsikt, som man säger.