Hälsouppdatering

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade er på hur det där med dieter och träning går, eller hur? Skälet till uppehållet är att jag efter två månader av sockerfattig kost i kombination med massor av fysisk träning nu är så utmärglad att jag inte längre för egen maskin kan öppna locket på min PC. Men nu har frugan hjälpt mig med det, så nu kan jag blogga ett tag förutsatt att jag orkar sitta upp utan att svimma.

Skulle man kunna tro, men så illa är det faktiskt inte.

Resultatet av mitt snart ett kvartal långa experiment är nästan irriterande positivt. Irriterande av (minst) två skäl:

1. Det bevisar att det enda som behövs för att gå ned i vikt och må lite bättre är att äta lite tråkigare mat samt börja motionera, vilket är ÄNNU tråkigare.

2. Det bevisar att min fru hade rätt, och min fru blir en ganska jobbig person när hon har rätt.

Faktum kvarstår dock, på lite drygt två månader har jag gått ned 7 kilo samtidigt som jag troligtvis byggt en del muskler som ju väger bly i jämförelse med fettet jag gått omkring med. Omloppsvarvet från naveln hela vägen runt kroppen till naveln igen har minskat med en decimeter (!) från ganska precis en meter till att nu vara så snävt att de inre organen knappt får plats. Skärpet har inga hål kvar, skjortorna sitter som skynken på kroppen och brallorna hänger på halv stång. Fan vet om inte skorna känns större också.

Det godaste jag vet är inte längre OLWs Cheeze Ballz, för de har jag glömt både hur de smakar och hur de ser ut, utan istället turkisk yoghurt med Paulúns granola som är det jag äter när jag verkligen vill lyxa till det. Jag lyckogråter också en liten skvätt när jag får äta EN skiva surdegsbröd med smör och ost, vilket är tillåtet 1 gång per vecka. Om jag har skött träningen.

Pigg är jag också, som fan, och det var länge sedan. Massor med energi från morgon till kväll och jag går hellre på långpromenad än kollar på Netflix, nästan i alla fall, vilket är en direkt revolutionerande förändring. Jag har numera nästan alltid ett förslag på helgaktiviteter på lut, allt från att bestiga Hammarbybacken till att koka 200 liter kycklingfond, eller kanske båda de aktiviteterna samtidigt? Jag håller som ni förstår på att bli en ganska vidrig person. Snyggare visserligen (om möjligt), men ganska vidrig.

En efterlängtad förkylning har de senaste dagarna satt stopp för träningen och kanske räddat mitt liv, men jag är nog frisk snart och då är det antagligen bara att köra på de sista dagarna fram till 2 april då jag åtminstone får börja äta vad jag vill. Det vill säga OM jag vill det, för det här kvartalet kan ha inneburit en irreparabel skada på mig som person, och risken att jag väljer att leva som en scout resten av livet känns inte längre försumbar. 

Hur man gör måndagen till en betydligt bättre dag att finnas till på

Veckodagarnas olika nivåer av vidrighet har jag resonerat kring i bloggen förut, bla här. I det inlägget sparkade jag in världens öppnaste dörr när jag konstaterade att måndagar är vidrigast och fredagar minst vidriga, men åtminstone med knorren att tisdagar faktiskt är så jävla menlösa att de inte ens kvalar in på en lista över veckodagar.

Men se nu har farbror fasching kommit på en grej som gör att den där listan kan förändras helt och hållet och att onsdagen helt plötsligt är vidrigast (fast inte alls så vidrig som måndagen var tidigare) vilket alltså betyder att hela veckan totalt sett blir grymt mycket bättre än tidigare. Jag menar om onsdag, lillördag liksom, är veckans absolut sämsta dag så kan man ju knappast ha så mycket att klaga på.

Åtgärden man behöver vidta för att uppnå detta vecko-nirvana är lika enkel som genial; man ser helt enkelt till att vara ledig från jobbet på veckans mest menlösa (men inte vidrigaste) dag, tisdag!

Sedärja! Den såg ni inte komma!

Det här är visserligen inte allt man behöver göra, för det är viktigt att man fyller tisdagen med allt som är vackert här i livet och gosar ner sig riktigt jävla ordentligt i det under hela dagen. I mitt fall innebär det en vinkurs 9.00-17.00, varenda tisdag under hela 2017. Och vips så har man ställt hela veckodagsvidrighetslistan på huvudet!

Eftersom man nu längtar ihjäl sig till tisdagar så är ju måndagen riktigt mysig eftersom den följs just av den där fantastiska tisdagen, som varken är vidrig eller menlös längre. Måndagen slår nu både onsdagen och torsdagen, och faktiskt söndagen också! Helt sjukt ju!

Nu skulle man kanske kunna tro att tisdagen blir veckans bästa dag men det blir den faktiskt inte, och det av två skäl:

1. Inget slår fredag
2. Vinkursen börjar visserligen på tisdagar men slutar också samma dag vilket leder till en visserligen lindrig och kortvarig form av depression, men dock en depression. För att det är en hel vecka till nästa tisdag liksom. Det här innebär faktiskt att lördagen med dess härliga mix av bakishumör på morgonen kombinerat med livsglädjen inför kvällen faktiskt också slår tisdagen (men ganska knappt).

Den nya veckodagslistan i ditt liv, efter genomförda förändringar enligt ovan, ser alltså ut så här (med vidrigaste dagen nederst):

-        Fredag

-        Lördag

-        Tisdag

-        Måndag

-        Söndag

-        Torsdag

-        Onsdag

Och, som sagt, om onsdagen är din vidrigaste dag i veckan så har du det jävligt bra.

Varsågod för lifehack.

Ingen träning. Ingen svält. Bara gåslever.

Nu tycker jag att vi glömmer det här med träning och svält en liten stund och lagar oss en Foie Gras au Torchon istället, för det är en alldeles utmärkt idé åtminstone till en början. På svenska och fritt översatt så heter denna delikatess ”Fet Lever i Kökshandduk” så vi fortsätter att prata franska.

Foie Gras au Torchon är ett helvete att laga, det är lika bra att erkänna det direkt. Tillagningen innebär visserligen bara ett fåtal relativt enkla moment men det tar ändå 5 (!) dagar att bli klar med den. Men resultatet! Värd varenda svordom, värd varenda sömnlös natt. Det är till och med värt att läsa igenom hela det här oändligt långa blogginlägg (fast med fina bilder!) för att lära sig hur man gör.

Så här gör man:

Dag 1

1. Köp en hel gåslever, en flaska konjak och en fransk basker. Det här är den första frustrerande utmaningen eftersom vanliga butiker sällan har färsk hel gåslever i sitt sortiment. Ärligt talat så tror jag att det är lättare att hitta en fransk basker än en gåslever i en vanlig svensk livsmedelsbutik. Men fjäskar man lite i delikatessdisken på ICA så kan de gå med på att beställa hem en fryst, vilket fungerar alldeles utmärkt. Handlar du inte på ICA av någon outgrundlig anledning så se till att välja en lever vars gås är uppfödd i enlighet med de senaste EU-reglerna för matning, så slipper du de värsta skuldkänslorna. 

2. Har du nu gått och köpt en gåslever där blodvenerna i levern inte redan är avlägsnade så behöver du göra detta först och då ligger du jävligt risigt till ska du veta, för det är stört omöjligt att lyckas med det om man inte är utbildad stjärnkock OCH kirurg. Så mitt förslag är att köpa en sk ”vendragen” lever. Är du en envis jävel och vill göra allt från grunden kan jag bara hänvisa till youtube, nämligen det här klippet (bara kockens franska brytning är värd samtliga 7 minuter det tar att kolla på hela filmen)

3. Hörsammar du min uppmaning i punkt 2 och köper en vendragen lever slipper du dessutom att lägga gåslevern i mjölk i 24 timmar för att dra ut allt blod och därmed har du sparat åtminstone ett dygn, vilket du kommer att vara tacksam för när du är klar med det här. Gå nu och lägg dig så du är utvilad till imorgon.

Dag 2

1.  Gå upp kl 02.00 och ta ut den frysta gåslevern ur frysen så den är rumstempererad när det är dags att sätta igång, för det hade ju du glömt.

2. Lägg samtliga ingredienser och redskap framför dig såsom salt, vitpeppar, konjak, rumstempererad gåslever, plastfolie och en kökshandduk som din partner inte kommer att sakna, för den måste du slänga i smyg sedan. Sätt baskern på huvudet och stirra sedan på gåslevern med en så där härligt arrogant blick som bara en äkta fransman/fransyska kan uppbåda.

3. Bred nu ut plastfolien på bänken och strö exakt 5 gram salt per kilo gåslever på plastfolien. En normalstor gåslever (om man nu kan använda det uttrycket för den här typen av gåslever) väger ca 500-600 gram, så cirkus 3 gram salt alltså. Strö sedan 1 gram nymald vitpeppar och 2 gram strösocker per kilo gåslever (0,5 respektive 1 gram i det här fallet således) över saltet och upptäck då att du kommer att behöva köpa en kokainvåg för att kunna väga så här löjligt små mängder.

4. Köp en kokainvåg på www.kitchenlab.se som är världens bästa köksaffär och börja sedan om med punkt 3.

Exklusiv kokainvåg inhandlad på Kitchen Lab

5. Lägg gåslevern på den kryddade plastfolien och lägg sedan allt i en sockerkaksform eller vad det heter, strö över ytterligare 3 gram salt, 1 gram socker och 0,5 gram vitpeppar på den okryddade övre delen av gåslevern och splasha slutligen ca 10 gram konjak över alltsammans. Tryck ut levern i formen så det inte finns några luftbubblor kvar och täck sedan rasket med plastfolie och ställ in i kylen över natten.

Uppmärksamma läsare ser att svartpeppar har använts istället för vitpeppar vilket förfular gåslevern en smula vilket i sin tur kan vara känsligt för estetiskt lagda personer.

Eau de vie duger till min gåslever

Packad och klar

Dag 3

1. Börja nu tröttna så smått på det här med att laga gåslever, men gå ändå upp 05.00 och ta ut gåslevern ur kylen så den är rumstempererad när det är dags att köra igång igen.

2. Ta ur gåslevern ur formen och plastfolien och lägg den på en ny bit plastfolie. Ha inte tummen mitt i handen för det som kommer att hända härnäst.

3. Forma gåslevern till en perfekt cylinder genom att rulla in den i plastfolie samtidigt som du har tryck i båda ändarna. Det här momentet är omöjligt att förklara (och genomföra) men när det är klart ska det se ut så här.

En perfekt cylinder

ö

4. Ställ in den perfekta cylindern i kylskåpet över natten. Igen. 

Dag 4

1. Gå ännu en gång upp kl 5 på morgonen och ta återigen ut den förbannade gåslevern ur det där jävla kylskåpet.

2. När gåslevern för den femtielfte gången i ordningen är rumstempererad är det dags för själva au Torchon-delen av Foie Gras au Torchon. Avlägsna plastfolien och rulla istället in fanskapet i en kökshandduk och forma en sista gång en helt perfekt cylinder, knyt sedan ihop ändarna stenhårt med ett steksnöre som du garanterat inte har hemma. Paketet ska vara så hårt rullat att fett nästan tränger igenom handduken.

3. Skit i att ställa in den i kylskåpet IGEN över natten som de där snobbiga fransmännen hävdar att man ska göra, utan gå direkt på tillagningen. Någon måtta får det vara.

4. Värm vatten till 90 grader i en kastrull som rymmer hela cylindern och lägg sedan i paketet i vattnet i exakt 90 sekunder. Ta upp cylindern och lägg den omedelbart i det isbad som du naturligtvis har glömt att förbereda.

Sjud lever

Kyl lever

5. Nu börjar det närma sig!

6. När gåslevern är kall och fast igen så hänger du handukscylindern i kylen över natten, hur nu det ska gå till eftersom åtminstone mitt kylskåp sällan är tomt. Själv hängde jag ut den på balkongen (obs, funkar inte i typ juli). Ställ för säkerhets skull också ut en fågelskrämma, jakthund, sambo eller liknande för att hålla fåglarna borta.

Dag 5

1. GÅSLEVERN ÄR ÄNTLIGEN KLAR!

2. Skär en löjligt tjock skiva, fota den ur alla vinklar, visa upp den för alla familjemedlemmar, även de som inte är så intresserade av gåsleverskivor, och ät sedan upp den.

3.   Frys in resten i lagom stora delar och tina upp vid behov. En annan variant är att riva den frysta gåslevern över en maträtt vilket ger sjukt många kock-plus när du har folk hemma på middag.

Så, sätt fart nu.

Hur det går med dieten?

Jo tackar som frågar, hyfsat bra faktiskt! Efter ett tag vänjer man sig ju vid att inte få äta allt här i världen.

Och när jag tänker efter så är det här faktiskt det enda jag saknar jättemycket just nu:

Majonnäs, bröd, spaghetti, donuts, smågodis, tunnbrödsrulle, jordnötter, wienerbröd, risotto, maränger, sötsur sås, pizza, potatispuré, mjölk, ris, ketchup, chips, rapsolja, saltlakrits, kolasås, pommes, läsk, hasselbackspotatis, punschpraliner, fish and chips, tryffelpasta, öl, räksallad, nudlar, sushi, all kinamat, korv med bröd, kebabrulle, glass och hamburgare.

Samt varma mackor, socker, småkakor, sauternes, ostbågar, 1-2-3-lag, apelsinjuice, senap, potatisgratäng, mjölkchoklad, arraksboll, lasagne, cheesecake, BBQ-sås, smörgåstårta, cupcakes, marmelad, drömtårta, muffins, toast skagen, churros, kokosboll, vaniljsås, kexchoklad, äppelmunk, östervålatårta, bostongurka, remouladsås, hallonsorbet, crème brûlée, sockervadd, drinkar och rostad lök.

Så det ska nog gå bra det här.

Fest hos Fasching

Tankar på ett löpband

Eller snarare tankar under ett intervallpass på ett löpband. Det är lite skillnad det.

Eftersom jag är medveten om att alla inte kan ha samma koll på olika träningsmetoder som jag har, så kommer här en kort beskrivning av vad ett intervallpass är för något.

Just det här intervallpasset går ut på att springa fort som bara fan i 30 sekunder och sedan hoppa upp och ställa fötterna på var sin sida av löpbandet och vila, för att ytterligare 30 sekunder senare hoppa på igen. Och så där håller man på 10 gånger, eller tills döden kommer och befriar en.

Vid senaste passet gjorde jag några mentala anteckningar för varje intervall som jag vill att ni tar del av innan ni får för er att motionera:

Intervall 1: Ha! Det där var ju inte ens jobbigt, och bara nio intervaller kvar. Varför bytte jag ens om till träningskläder?

Intervall 2: ”One, two, three, four, we are the Marine Corps!” Hej vad det går! Jag VISSTE att jag kunde lita på min grundkondition som jag byggde upp i årskurs 5.

Intervall 3: Shit vad jag svettas, men så är det ju när man är vältränad, kolla på Foppa till exempel.

Intervall 4: Fast blodsmak och hjärtflimmer? Efter 4 minuter, varav 2 är vila? Kanske har någon infektion eller nåt.

Intervall 5: Syreskulden ringer och vill ha tillbaka sina tre kubikmeter luft som hen lånade ut till intervallerna 1-4.

Intervall 6: Satan i helvete och fan! Och bara halvvägs! Vad är det här för jävla idiotpass, finns det någon som klarar det här ens? Börjar snyfta tyst.

Intervall 7: Nu måste det väl ändå ha gått 30 sekunder va? Jahanehej , bara fyra?

Intervall 8: HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

Intervall 9: Fullständig panik nu, med fulgråt, snor och våldsamma hostattacker. Det låter också jättemycket när jag andas.

Intervall 10: Ingen känsel från midjan och nedåt, samt från midjan och uppåt. Springer jag fortfarande? Lever jag ens? Får jag någonsin se min familj igen?

…vila, syrgas, hjärtstartare…

30 minuter senare: Ja men det gick väl bra det där? Lite trögt mot slutet kanske, men det var ju trots allt 5 minuters effektiv träning. Borde kanske öka farten till nästa pass?

Viktmatematik

Jahaja, -2,1 kg på en vecka liksom. Johojo, här går det undan ska ni veta.

Jag har dessutom räknat ut att om det här fortsätter i samma snabba takt så kommer jag framåt våren att väga lika lite som min fru vilket onekligen skulle överraska både henne och mig kan jag tänka. Nu låter ju det scenariot lite för sensationellt faktiskt, så jag fortsatte att räkna och kom till min förvåning fram till att min matchvikt i höst skulle vara ca 18 kilo, och redan före jul skulle jag tydligen helt sluta att existera vilket vore oerhört snopet med tanke på hur mycket jag kämpat och stått i.

Så någonting är fel i beräkningarna, det är jag helt säker på. Och den naturliga frågan är ju då vad jag egentligen har blivit av med, och som väger 2,1 kg? En teori jag hade var själen, men den väger bara 21 gram har jag hört och dessutom tror jag att jag har den kvar. En annan mer rimlig teori skulle kunna vara att själva livslusten hos en människa väger exakt 2,1 kg vilket faktiskt verkar stämma, för den har definitivt lämnat min kropp.

Det här skulle i så fall innebära att jag inte gått ned någonting alls egentligen, åtminstone inte fysiskt. Det resonemanget stämmer också in på den totala avsaknaden av andra godartade biverkningar som man förväntas drabbas av vid en eventuell viktminskning, som till exempel att sluta snarka. För med tanke på den inte så jättespeciellt kärleksfulla blicken jag fick av lilla frugan i morse så verkar jag inte ha slutat med det riktigt än.

Så summa summarum: Jag har alltså tappat livslusten, min fru är surare än någonsin, det är 40 minus ute och efter intervallträningen ska jag laga grönsakssoppa. Hur har ni det?

Fokus

Mitt nya tråkiga deppliv började ju i förrgår, och det med en rejäl rivstart. Inte nog med att lunchen bestod av två gurkor och en påse tallkottar, jag var även tvungen att gå till gymmet också. Låt vara bara för att fota mig och skriva på ett papper, men ändå. Dessutom skulle jag väga mig och mäta omkretsen på kroppen där den är som längst, nämligen runt magen. Jag var helt slut efteråt.

Och igår var första träningspasset på Balance. Glad i hågen fast tvärtom så körde jag ett varv på de maskiner och med de vikterna jag körde sist, i somras, när jag var vältränad (-ish). Jag dog givetvis och idag kan jag inte gå och se normal ut på samma gång.

Och så här ska det alltså fortsätta i 91 dagar till. Så roligt det ska bli.

Nu är jag ju tack och lov gift sedan länge och därför van vid en massa elände, så jag försöker istället fokusera på det som finns kvar av det goda livet: snus och sommelierutbildningen. Snus tror jag ni vet hur det fungerar, men för att ge er en liten inblick i sommelierstudentens hårda vardag så kommer här ett litet utdrag ur schemat.

Notera sportlovet mellan italienska viner och champagne, så välbehövligt! Minns inte riktigt när jag hade sportlov senast men det kan ha varit i samband med att Evert Taube slog igenom.

Så jag håller ut i väntan på att utbildningen drar igång, och eftersom den håller på i ytterligare nio månader efter att djävulskvartalet är över så är jag antagligen lika glad och trind även inför nästa jul.

4 dagar kvar :-(

Min kropp har ett fantastiskt immunförsvar, det får jag ändå ge den. Det räcker med att jag tänker på träning så blir jag antingen sjuk eller skadad. Det funkar varje gång och så även nu. Och med tanke på omfattningen av det elände min kropp snart ska utsättas för så svarade den inte bara med en vanlig förkylning, som brukligt, utan satte även ned foten med ett sjujävla ryggskott. Sug på den sa kroppen, med tydlig adress till min PT/kostrådgivare/polare som tror att hon inom kort ska ta över mitt liv med träning och gröt kokt på kottar och smågrus.

Men löften är ju tyvärr en hederssak så nu är det jag som gör vad jag kan för att komma i form inför 2/1, bland annat med hjälp av en annan polare som är kiropraktor. (För att vara en knubbig liten tjockis känner jag förvånansvärt många inom hälsobranschen som ni märker). Hursomhelst, hon gjorde vad kiropraktorer gör nämligen bröt min rygg i tre delar och sa att jag kunde ta ett glas vin på kvällen för att musklerna skulle slappna av. Så imorgon har jag väl ont i huvudet också.

Enda lilla ljusglimten är som ni förstår sommelierutbildningen som börjar i slutet av januari, och jag brottas nu med problematiken att kombinera den träningen med den där hälsosamma träningen, men det löser jag nog på något sätt. Till exempel genom att träna till sommelier utav bara helvete nu de sista dagarna innan nyår.

Men ha ett bra 2017 då, ni som har något att se fram emot.

Fasching 2.0

Hörrni, jag tänkte försöka slå fart på den här bloggen igen tror jag. Skälet är att det har hänt en massa grejer i mitt liv. Vilket det naturligtvis gör i allas liv på ett par år, men det låter ju lite mer dramatiskt så här och får mig att verka lite mer intressant än genomsnittet, vilket också ligger helt i linje med min egen självbild.

Jag har flyttat! Bara en sån sak. Från villa i Täby till lägenhet i Hammarby Sjöstad. Hammarby Sjöstad är en stadsdel där vi som vill bo i huvudstaden bor för att vi inte har råd att bo i huvudstaden. Men postnumret är Stockholm. Och tillhör Katarina Församling gör vi också, och om Gud har bestämt att jag numera bor i huvudstaden så har jag ju svårt att se hur ni ska kunna ifrågasätta det.

Sista kvällen i Täby

En annan grej som hänt mig handlar snarare mer om ett litet misstag som fått oanade konsekvenser än om en enskild händelse. Jag hade tänkt börja träna så smått igen, och eftersom träning är bland det värsta man kan råka ut för så är ju den tanken illa nog. Men det här blev betydligt värre än så.

Jag har en bekant som jobbar som personlig tränare, och i ett ytterst svagt ögonblick och i lätt berusat tillstånd råkade jag föreslå att hon skulle kunna få ha lite synpunkter på hur jag levde mitt liv i största allmänhet. Det ena ledde tydligen till det andra och när jag väl hade återfått kontrollen över situationen igen så hade jag, enligt uppgift, lovat henne att hon med början i januari 2017 får ta över hela mitt liv under tre månader. Detta innebär alltså inte bara att jag måste göra allt vad hon säger åt mig att göra i träningsväg, jag lovade henne uppenbarligen också att äta allt som hon säger åt mig att äta (och ingenting annat). Den enda lilla överlevnadsklausulen jag lyckades förhandla in i detta kontrakt från helvetet var att jag själv även fortsättningsvis bestämmer över snus och alkoholintag. Delvis i alla fall, eftersom öl av någon anledning blir förbjudet efter nyår.

Tre månader liksom. Det är ganska många månader det.

Men vin går tydligen bra, vilket passar alldeles utmärkt eftersom det leder oss in på nästa förändring i mitt liv, nämligen den att jag ska bli sommelier! På riktigt alltså, med diplom och grejer. Diplomerad Sommelier. Eller ”WSET Level 3” som vi blivande sommelierer kallar det, för att vi vill vara gångbara internationellt. Allt givetvis under förutsättning att jag klarar alla prov och dessutom överlever första kvartalets svält och träning enligt ovan.

En dag i veckan under hela nästa år är det alltså jag som sniffar och sörplar och hummar och har mig istället för att dricka kaffe, läsa projektdirektiv och skapa processflöden längre än den kinesiska muren. Och min väg till sommelier vill naturligvis ingen missa, så här kommer ni att få läsa allt om viner med bombastiska inslag av nyslaget hö (CF), toner av kattpiss på krusbärsbuske (SB) och förnimmelser av multna höstlöv i uppförsbacke och sånt (PN). (Förkortningarna inom parantes är en medveten strategi från min sida för att få er att känna att ni inte riktigt begriper det där med vin ändå, och tro att en sommelierutbildning antagligen är betydligt mer avancerad än vad den egentligen är.)  

Och som om allt det här inte skulle vara nog så har jag som grädde på potatispurén dessutom fått Lilla Egos kokbok! Av ovan nämnda personliga tränare dessutom, vilket visar vilka sadistiska jävla as personliga tränare är, eftersom jag antagligen inte kommer att få äta en enda liten rätt ur den där boken under årets tre första månader. Men bortsett från det, Lilla Egos kokbok är den enda kokbok som behövs i ett semi-avancerat hobbykök som mitt, och tillsammans med den och min sjukt ultramaxade mixer från Electrolux (1,3 hästkrafter!) kommer jag att laga, fota och blogga allt i den där boken.

Utom matjessillsrecepten, för matjessill är en riktig liten skitsill det, och den ska undvikas i alla lägen.

Maxad mixer

Så vi hörs! Jag och min mixer önskar alla en riktigt god jul!

Världens mest komplicerade risotto, Cacio e Pepe

Efter ett omfattande researcharbete har jag äntligen hittat en rätt som passar såväl min positiva attityd till utmaningar, min unika kompetens vad gäller matlagning, samt min ödmjukhet i största allmänhet.

Risotto Cacio e Pepe, eller Risotto Ost och Peppar som är det lite mindre sexiga namnet på svenska är visserligen något så simpelt som en risotto men innehåller till skillnad från andra risottos inte så mycket mer än just ris, ost och peppar.

Men BULJONGEN då, undrar ni. Man måste ju ha BULJONG i en risotto begriper du väl, säger ni med lite för otrevlig ton. Precis, det är det som är knepet säger jag då, med en finurlig uppsyn.

Hemligheten med att komplicera en risotto är nämligen att komplicera buljongen. Normalt använder man ju buljong kokt på typ grönsaker, kossor eller kossornas barn. Men i Cacio e Pepe använder man en buljong på ost. På ost! Sug på den. Dessutom måste man göra buljongen själv.

Skälet till att man gör på det här viset är en jordbävning i parmesandisktriktet som inträffade i maj 2012 och där i stort sett varenda liten parmesanost välte och gick sönder.

Stor katastrof för alla parmesanodlare såklart, och vad skulle man nu göra med tusentals ton trasig och väldigt osäljbar ost?

Enter Massimo Bottura. Parmesandistriktets räddare, risottons komplicerare och Italiens eviga hjälte. Mannen vars buljong vi nu ska tillverka.

Och utöver lite skäggstubb och ett rivjärn är det här faktiskt det enda du behöver:

500 gram Parmesanost

1 kastrull

1 fru

8 dl vatten
2,5 dl Arborioris
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
Smör till lökfräset

Gör så här:

Dag 1

1.    Be din fru riva parmesanosten grovt, för att riva ost är tamejfan bland det tråkigaste som finns



2.       Häll osten i en stor kastrull och tillsätt vattnet



3.       Värm ostvattnet på mediumvärme tills osten börjar bli trådig, den ska inte koka



4.       Låt buljongen svalna till rumstemperatur
5.       Värm buljongen en gång till enligt punkt 3
6.       Låt svalna igen och ställ sedan in i kylskåp över natten

Dag 2

7.       Med ett leende på läpparna, maximal livsglädje, och lite sladdriga underkläder skuttar du nu ur din säng för att se vad som hänt med buljongen! Har du gjort som jag sa att du skulle göra så ska buljongen nu ha skiktat sig i tre lager, parmesangrädde högst upp, buljong i mitten och ostskräp i botten. Så här:

8.       Skrapa försiktigt av parmesangrädden med din finaste sked och spara den i kylen (parmesangrädden alltså)
9.       Sila ned buljongen i en kastrull och släng ostskräpet
10.   Värm upp buljongen och håll den varm
11.   Fräs löken och rosta riset, 2,5 dl, som när du gör en vanlig risotto.
12.   Istället för kossbuljong adderar man sedan alltså vår egentillverkade lilla ostbuljong, 1 dl i taget
13.   Och istället för smör rör vi slutligen i vår exklusiva parmesangrädde och svartpeppar från kvarn
14.   Garnera med persilja och ät upp allting själv

Eller som Massimo själv skulle ha sagt:

Heat broth in a 4-qt. saucepan over medium heat; set aside and keep warm. Heat butter in a 6-qt. saucepan over medium heat. Add shallots and garlic to saucepan; cook, stirring, until soft, 3 minutes. Add rice; cook 2 minutes. Add reserved stock 1⁄2 cup at a time, cooking until each addition is absorbed before adding more. Cook, stirring often, until rice is tender and creamy, about 20-22 minutes. Stir in parmesan cream and cracked pepper; garnish with parsley leaves. 

Buon appetito.

Faschings gitarrskola

Nästa lektion i Faschings gitarrskola handlar om hur man tar ackordet F. Och då menar jag att ta F-ackordet på det coola sättet, med sk barré-fattning.

Börja med att sluta leta efter tidigare lektioner i Faschings gitarrskola, för det finns inga. En annan besvärande omständighet är att jag inte kan ta ett F-ackord själv, det kan intygas av alla de som haft oturen att höra mig försöka. Men med min yngsta dotters livsdevis ”skit i det!” så kommer man undan med det mesta och vi går helt enkelt vidare mot målet att kunna hantera ett F och bli den där härligt avslappnade trubaduren vid lägerelden som alla gillar så mycket och vill ligga med.

Utöver den teoretiska aspekten har jag även tagit lite hänsyn till den mänskliga anatomin för att på bästa sätt lära mina läsare att ta detta fruktade ackord. De enda förkunskaper som krävs är att känna till hur en gitarr ser ut samt vad fingrarna på handen heter och i vilken ordning de sitter.

Ok, så här tar man ett F:

Siffrorna symboliserar handens fingrar och var dessa ska appliceras, där 1 är pekfingret, 2 är långfingret, 3 är ringfingret, 4 är lillfingret. Tummen har ingen siffra för den ska befinna sig på andra sidan av gitarrhalsen under hela förloppet.

Det första man kan tro när man tittar lite närmare på bilden är att det skulle behövas två pekfingrar för att kunna ta ett F. För normalutrustade människor skulle just det inte innebära några större problem om det inte vore för att de tydligen behöver sitta på en och samma hand också, och eftersom det är jätteovanligt så har man löst problemet på ett rätt fiffigt sätt, men det återkommer vi till i punkt 5 nedan.

1.  Applicera långfingret (2) på band 2 på tredje strängen nedifrån.
2. Applicera sedan ringfinger (3) och lillfinger (4) på band 3 på femte respektive fjärde strängen.
3. Så här långt ingen fara.
4.  Utan att ändra positionen på fingrarna 2, 3 och 4 tar du nu din lediga hand och vrider den andra handen ur led med ett litet knyck så att du kan utföra punkt 5.
5. Fortfarande utan att ändra positionen på fingrarna 2, 3 och 4, lägger du nu HELA pekfingret (1) över ALLA strängarna på band 1 och trycker till.
6. Slå nu an ett F och motstå sedan instinkten att omedelbart skära av dig båda öronen pga att det låter förjävligt.
7. Öva dagligen i ett och ett halvt år (kalla det gärna för "att repa" om det känns proffsigare).

Lycka till!

Hur man lägger så lång tid som möjligt på att misslyckas med en rotselleri.

Det finns säkert mängder av snabba sätt att misslyckas med en rotfrukt, ett av de mest uppenbara borde vara varianten där man tar av plasten på rotfrukten och sedan direkt kastar den i soppåsen. Eller ännu snabbare, man kastar den helt enkelt direkt i soppåsen utan att ta av plasten. Den absolut snabbaste (och mest gynsamma ur både ett miljö och ekonomiskt perspektiv) är naturligtvis att inte ens köpa någon rotfrukt, men då kommer säkert någon jobbig typ med två högskolepoäng i filosofi och börjar jiddra om att man kanske inte kan anses ha misslyckats med något man inte ens har hanterat.

Men skit i det, för i helgen uppfann jag tydligen en metod att misslyckas med att tillaga världens mest okomplicerade rotfrukt, rotsellerin, på längsta möjliga tid.

Enkelt var det också, följ bara dessa simpla steg:

1. Ställ väckarklockan på 05.30 annars hinner du aldrig misslyckas i tid.
2. Sätt ugnen på 90 grader. Se till att ha en gammal omodern ugn med ett sånt där analogt temperaturvred och ställ det på strecket för 90 grader vilket innebär att ugnen intar en temperatur på allt mellan 20 till 200 grader.
3. Skala rotsellerin. Det här är det svåraste momentet eftersom den är knölig och jävlig i botten, men med en vass kniv och lite plåster kommer man tillräckligt långt.
4. Lägg rotsellerin i en ugnsfast form och smörj in den (rotsellerin alltså) i ett tjockt lager rumsvarmt smör, typ 300 gram.
5. Ställ in kalaset i ugnen med optimistisk livsåskådning och väldigt kladdiga händer.
6. Ställ timern på en timme och ös rotsellerin med smöret när den ringer (timern alltså).
7. Upprepa steg 6 åtta gånger.
8. Efter nio timmar tar du ut skapelsen ur ugnen, försöker skära upp den med en helt vanlig sylvass kockkniv och upptäcker att den fortfarande är stenhård.
9. Klart!

Anledningen till missödet var sannolikt noggrannheten på det där temperaturvredet vilket ledde till att vår lilla rotfrukt inte ens kom upp i kroppstemperatur där inne i ugnen. Jag får helt enkelt prova igen nästa gång jag inte har något annat för mig under nio timmar en lördag. 

Drömvinsten

Eftersom vi i veckan ska signa upp oss på en sprillans ny lägenhet så är det kanske dags att börja fundera på hur vi finansierar det lilla köpet när det blir dags att betala om ett år eller så. Och eftersom postadressen är Stockholm så behövs det ju en rejäl slant, och det var här någonstans jag kom på att det skulle vara praktiskt att vinna den där drömvinsten någon dag det kommande halvåret. På så vis skulle vi även ha pengar över till möbler, coola hushållsmaskiner och en och annan flaska vin av bättre sort.

För att vinna drömvinsten behöver man bara se till att ha 7 rätt på lotto samma vecka som man har två rätt på joker, och eftersom jag jobbar som projektledare och är van att samordna saker och ting så kändes det inte som någon jätteutmaning direkt. Man kan dessutom spela joker och lotto TVÅ gånger samma vecka vilket på ett år innebär att jag hinner lämna in min lilla kupong typ hur många gånger som helst, eller åtminstone tillräckligt många gånger för att hinna vinna den där drömvinsten i god tid före tillträdesdagen.

Men se där hade jag tydligen fel. En känsla jag för övrigt också är van vid, eftersom jag jobbar som projektledare.

Det visade sig nämligen att chansen att ro hem en drömvinst är 1 på 348 miljoner.  Och man behöver inte ens ha läst särskild matte i gymnasiet för att förstå att de där oddsen antagligen innebär lite av en uppförsbacke. Jämförelsevis är oddsen för att bli träffad rätt i skallen av blixten under det kommande året 1 på 280.000, lite beroende på var i världen man bor.

Så om jag räknar rätt (vilket jag nästan aldrig gör, det är därför jag jobbar som projektledare) så skulle jag alltså behöva lämna in en lottokupong med ikryssad joker två gånger i veckan i lite drygt 3 miljoner 346 tusen 153 år innan jag vinner. Och det kommer inte bara att bli långtråkigt, med en minsta avgift på 13 kr gången så blir det hyfsat dyrt också, ca 4,5 miljard.

Och med tanke på att jag enligt läran om sannolikhet tydligen förväntas bli träffad rätt i skallen av blixten 12 gånger under den perioden så lutar det nog åt att jag får kolla upp några alternativa finansieringslösningar.

Räddaren i nöden, kalvtartaren

Som ni minns (eftersom ni memorerar allt jag skriver) så blir det lätt så att varmrätter som inkluderar den där komplicerade potatispurén vi pratade om senast, kan dra ut en aning på tiden och då kan det vara klokt att erbjuda middagsgästerna något litet tilltugg innan själva smör- och potatissymfonin väl tar sin början.

Här är det viktigt att du som klok och klurig kock tänkt till i förväg och ägnat 10 minuter åt att förbereda en kalvtartar, exempelvis de 10 minuter då frugan står i köket och svär och skalar potatis. Den stora fördelen med att servera just denna kalvtartar är att du kan få det att se ut som att du svänger ihop den på volley av det du råkar hitta i kylen, vilket ytterligare förstärker din image som kockgeni.

Se därför till att råka ha följande saker i kylen:

En halv citron.

En skål med grovriven vällagrad parmesan.

En annan skål med tunt skivad stjälkselleri som du naturligtvis skalade innan du skivade den, så den inte är så trådig.

En tredje skål med utmärkt svensk kalvytterfilé, skuren i små, små kuber. Den här skålen kan vara lite svår att snacka bort eftersom det är relativt osannolikt att man av en slump råkar ha fintärnad utmärkt svensk kalvytterfilé ståendes i en skål i kylen, men du får dra till med nåt ovidkommande helt enkelt.

Se också till att ha följande flaskor i skafferiet, gärna långt bak så det inte ser så förberett ut.

Olivolja

Fish sauce (ett par teskedar räcker nog)

Med dessa förberedelser kan du alltså senare, när du ”upptäcker” att gästerna börjar bli hungriga (och du har två timmar kvar på den där purén) veva ihop en spontan kalvtartar på mindre än en minut och servera till dina förbluffade och fascinerade gäster (såvida inte gästerna uteslutande består av familjemedlemmar för de blir fan aldrig fascinerade, de är bara hungriga).

Alltså:

Ta fram och veva ihop allt du förberett tills det smakar gott. Använd några teskedar fish sauce och några matskedar olivolja och typ hela den halva citronen, men smaka dig fram hela tiden. Får du inte tillräckligt med sälta från fisksås och parmesan kan du ev salta lite. Nymald svartpeppar är gott också.

Servera snyggt med några blad från sellerin.

Du har nu skapat en kalvtartar vars recept jag har snott från den lika utmärkta som nyöppnade krogen Babette i Vasastan genom att helt sonika sätta mig i köksbaren och under en timme i smyg stirra ut Olle T Cellton när han gång på gång skapade detta mästerverk. Nu använder han visserligen Colatura, en italiensk fisksås, istället för den utspädda thailändska varianten, men så är han ju en riktig kock och behöver inte låtsas vara lika spontan och oförberedd som vi just kanske lagt lite för mycket energi på att framställa oss som att vara.

Själv fortsätter du sedan att ignorera gästerna, äter tartaren vid spisen direkt ur skålen och koncentrerar dig på att potatispurén blir 100% perfekt, no matter what.

Hur man på bästa sätt krånglar till ett potatismos

Det första man ska göra när man ska krångla till ett potatismos är att börja kalla det för potatispuré. Då blir det mycket lättare att förklara för de utsvultna familjemedlemmarna hur det kan komma sig att något så oerhört enkelt som potatismos plötsligt tar tre timmar att tillaga och att tisdagsmiddagen därför serveras kl 22:30 istället för den lite mer normala tiden lagom till halv åtta hos mig på fyran. För "det är inte potatismos som serveras, det är potatispuré!"

Länge har jag tyckt att den potatispuré jag serverat tillhört toppskiktet i världen, ända tills jag i helgen provade det ultimata receptet av den lika ultimate superkocken Heston Blumenthal. Receptet hittade jag för övrigt här, en utmärkt matblogg som jag precis har upptäckt. 

Heston ser ut så här (och är för övrigt skrämmande lik min svåger i Halmstad):

Bara blicken säger ju att ”min potatispuré är fan så mycket bättre än din” och efter förra veckans studier är jag nog beredd att hålla med. Så nedan följer alltså en beskrivning av hur du på svårast möjliga sätt tillagar en rätt bestående av tre ingredienser:

1 kg potatis, jag använde mandelpotatis

2,5 dl mjölk

1 pkt rumsvarmt smör

1. Plocka fram en potatisskalare, 1 kg potatis och en jättehög kockhatt som ska signalera att du är i färd med att skapa något riktigt avancerat.

2. Tvätta potatisen noggrant, skala den och spara skalen. Den här uppgiften går bra att delegera till sin eventuella partner eftersom den är lika okomplicerad som tråkig, och du själv kommer snart att vara fullt upptagen med att försöka se till att en stor kastrull med vatten och potatis under 30 minuter håller en temperatur på exakt 72 grader

3. Dela sedan varje potatis i två delar och lägg den i iskallt vatten i 5 minuter och skölj sedan ordentligt. Under tiden värmer du upp en stor kastrull vatten till 72 grader, salta INTE.

4. Lägg sedan potatisen i kastrullen med det 72 gradiga OSALTADE vattnet och ägna de följande 30 minuterna av ditt liv till att se till att vattnet håller just 72 grader.

5. När potatisen ”kokat” i 72 grader i 30 minuter häller du av vattnet och sköljer potatisen ordentligt i kallt vatten.

6. Koka upp saltat vatten, lägg i potatisen och koka mjuk på vanligt sätt.

7. Under tiden kokar du upp skal och mjölk och låter det sedan dra på lägsta värme i 20 minuter.

8. När potatisen kokat klart häller du av vattnet och ångar av potatisen några minuter på lägsta värme. Den ska bli vit och fin i kanterna och tillräckligt torr för att kunna suga upp de sjuka mängder smör som nu ska tillsättas.

9. Dynga i sjukt mycket smör i en skål, helst 500 gram, och pressa potatisen över smöret med en potatispress och rör ihop. Eftersom jag är lite försiktig med kalorierna använde jag bara 400 gram smör.

10. Passera purén genom en trådsil ned i skål nummer två. (Det här momentet tycker jag personligen att man kan skippa, men är naturligtvis ett måste om man ska påstå att man gjort äkta Blumenthalpuré.)

11.   Sila bort potatisskalen och blanda i den varma potatismjölken lite i taget i purén.

12.   Smaka av med salt men ta det väldigt försiktigt för saltar du för mycket, vilket är väldigt lätt hänt,  så får du börja om från steg 2.

13. Spritsa purén i en djup tallrik och servera med korrekta tillbehör (sked och en flaska Meursault)

Nästa gång ska vi komplicera äggröra, vi hörs.

Hej! Har det vart nåt?

Som den konservative bakåtsträvare jag är så har jag nu efter två års frånvaro slutligen konstaterat att det här med blogg nog ändå är det bästa sättet att dela med mig av all den visdom och bilder på mat som jag trots allt sitter inne med.

Att anledningen till denna storstilade comeback egentligen skulle vara att mitt ego inte på långa vägar får tillräckligt med uppmärksamhet och bekräftelse utan bloggen tycker jag att vi lämnar därhän eftersom det är ett osympatiskt karaktärsdrag som jag inte vill förknippas med vare sig det är sant eller inte. (Tragedin som inom kort drabbar sagda ego när det uppdagas att ingen längre läser bloggar får vi hantera då).

Så ni som älskar att titta på felaktigt ljussatta bilder på mat, grotta ned er i hur man på krångligast möjliga sätt kokar ett ägg, samt läsa fullständigt ointressanta historier om hur en medelbegåvad man försöker lära sig att spela gitarr torde ha hamnat hyfsat rätt.

Jag kommer imorgon att bege mig till Gotland för en kortare uppladdning men återkommer efter det med ett inlägg som kommer att vara lika perfekt som det potatismos jag har för avsikt att skriva om.

Välkomna! Kul att se er igen!

eh... hallå?

Om fyra år som gått

 

Vi är alltid tillsammans.

Tack.

Innan Faschings Eskapader helt somnar in pga den uppseendeväckande lathet och brist på initiativ som bloggförfattaren uppvisat den senaste tiden så tänkte jag passa på att tacka alla er som varit en del av den här bloggen. Som skrattat och som gråtit med mig genom åren och som skrivit tusentals kommentarer sedan jag startade den här bloggen för en halv evighet sedan.

Den andra halvan av evigheten har jag därför ägnat åt att sammanställa listan nedan, för seriös som jag är så tänker jag tacka er personligen.

Så här är ni, alla ni fantastiska människor.

Tack. Ni hjälpte till att rädda livet på mig en gång för länge sedan, och för det älskar jag var och en av er.

@iPillan, 18 år, 18-åring, 623 Carlsson, A, A piece of Happiness, A&J, Abbes Pappa, Acehand, Adam, Adam Lorentzson, Aggie, Agnes, Agneta, AK , AK Andersson, Albin W, Alessandra, Alexander, Alexandra, Alexandra Arneson, Allim, Amanda, Amy, Anabanana, Ander&Lena, Anders Frick, Anders Heidenberg, Anders i Vallentuna, Anders W, Andreas, Anette, Anette Dock, Angela, Angelica, Angie, Anita, Anjo, Ankan, Anki, Anmaja, Ann, Ann i Vermont, Ann Jolby-Solander, Ann Sjöberg, Anna, Anna Andersson, Anna Hagander, Anna KW, Anna L, Anna of Sweden, Anna Pehrson, Anna S, Anna Ståhl, Anna Ö, Anna-Karin, Anna-Klara, Anna-Lena, Anne, Anne o compani, Anneli, Annelise, Annelise i Härnösand, Annette, Annica, Annika, Annika Hellberg, Ann-Katrin, Ann-Sofie Pettersson, Ansi, Anton, Articuno, asiL, Astrid i Norr, attle, Audi-Johan, August Dellenstedt, aussiekicki, Avbryt5, Axel, B, Barbabitch, Barbro, Beatrice, Beccagrodan, Benny, Berinder, Berit, Berit Bryhnja, Berit&Ove, Berry, Bertil Rundblom, Bettan, bfd, Bina, Birgitta, Bisse, Bittan, Bitte, Bitten, Björn Gunnebro, Blackbella on the move, Blodpudding, Bloggläsare Lina, Blomman, Boa, Bodil, Boel, Bol-Bengan, Bonita, Bosse o Lola, Britta, Britta Skagerfält, Brommafamiljen, Bruden, Båthuspernilla, C, Calle, Calle Lorentzson, Calmén-klanen, Camilla, Carin, Carin Olsson, Carina, Carola, Caroline, Carro, Carro 14 år, Catarina, Catharina, Catja, Catnip, Catrin, Catrine, Catta, Cattis, Caty, CCoS, Cecilia, CH, Charliesprak, Charlotta 26, Cherie, Chrissan, Christel, Christer, Christina, Christina A, Christina Stielli, Christoffer, Skolhagen, Christopher, chrisw1er, Cia, Cillagonk, Cina, Cissi, Citronodlingen, Cizzi, CK, Clara, Country Joe&The Fish, Cramp Magazine, Cristian, Crrly, Cruella, Cyanea C, D, Dalkulla4ever, Daniel, Daniel Falk, Daniel Liljegren, Daniel Olsson, Danne, Darja, David, Dede09, Deeped, Den Hemska Tvillingen, Den Hemska Tvillingens Närbo, Denise, Dennis, Denny, Des, Devinia Euvel, Diddi, Dilan, Direct Försäkringar i Helsingborg, Dolly, Dom kallar mig Linda, Dotter No 1, DVIJDVS, Dybban, E, Ebba Blitz, Efwa, Efvas Mamma o Pappa, Eira Marie, Ejja, Ela, Eldstickan, Elenor Svensson, Elias Giertz, Elin Eklund, Elin Persson, Elin Säfdal, Elinor, Elisabeth, Elisabeth Malmberg, Elker, Ell, Ellen, Ellen Forsén, Ellinor, Ellis, Elsa, Elvis, Em, Emblabembla, Emelie, Emelie & Fanny, Emelie i 8A, Emelie W, Emfilus, Emilia, Emily Grey, Emma, Emma Axelsson, Emma Collin, Emma Schön, Emmas utsikt, Emmy Jakobsson, En bland många, En Farmor, En France, En Främling, En Holländerists Betraktelser, En i din närhet, En okänd välgörare, En som kände Linus, En Vallentunagamer, En Vallentunagranne, Enannan, Eric, Eric. 123456, Erica, Erik Ahrnbom, Erik F, Erika, Essan, Ettie Bee, Eva, Ewa, Eva Lindhag, Eva Tillas, Eva-L, Evas svammel, Evelina, Eyecatcher, Fam Björklund, Fam Bäck, Fam Hilmersson, Fam Hjelm, Fam Lorentzson, Fam Olsson, Fam Persson, Fam Simonsson, Fam Svensson/Asklund, Fam Öster, Farbror Blå, Farfar, Farsanmittilivet, Fd Grannen, Felicia, Fia, Fia P, Fiffi, Fighter, Filip, Filippa, Finessan, Fingal, Finnpajsaren, Fisen Filosoferar, Fisken, Fjortisensmorsa, Flodisfia, Fob, Fransyskan, Frasse, Freddelito, Frederik von Sterneck, Fredric Kjellberg, Fredrik, Fredrik Hallgren, Fredrika Trollby, Freija, Freja, Frida, Fru Choklad, Frugan, Frunatmaken, Fröken Elin, Fröken Elin, Fröken Finemang, Fröken Gunilla, Fröken Svensson, Furman, Förortsfarsan, Förstående tonåring, Förtvivlad, G, Gabban, Gabriella, Gabrielle, Gafflan, Gagnskullu, Gamle chefen, Gammkärring, Garth, GenerationX, Gerrard, Geta, Gladmymlan, GlennOden, Godiva, Gotlandsliv, Granne som sörjer, Gremlan, Grindsson, Gullvivan, Gummen, Gun, Gun S, Gunilla, Gunilla Frick, Gunilla Rosengren, Gunsan, Gustaf, Gustav, Gusten, Gökboet, Göran, Görel o Kent, Göteborgstanten, H&H, Hallberg, Halmstad, Hank, Hanna, Hannah, Hannah Käck, Hans Edh, Hans Rosengren, Hanton, Happy, Harriet Grönholm, Hasse Skata, Hatten, Hedvig, Helen, Helén, Helena, Helena Bross, Helena m 4, Helle, Hellobrother, Hemmabloggaren, Hennes Inomsvärtes Egenhet Elin, Henrik, Henry, Herman, Hojo, Hon i Bryssel, Honungspojkens mamma, Hoshi, Hotta Lotta, Huskatt, Huskorset, Hypochondria, Håkan, Hökviken, I, Ida, Ida Calmén, Ida/Biffen, Inga-lill, Ingela, Ingela Berg-Jonsson, Ingela B-J, Ingela Näslund, Inger, Inger o Christer, Inger-Anne, Irene, Irrhönan, Isabelle, Isis och Ramses, J, J från Kyrkbyn, J.J., Jaenette, Jag, Jakkan, Janus, Jasmine, JBS, Jen, Jenni, Jennie, Jennie o Henrik Jonsson, Jenny, Jenny E, Jenny Forsberg, Jenny Ringdahl, Jensa, Jensa På ML Måleri, Jerkernilsson74, JesperE, Jessica, Jessica Odefjärd, Jessica P, Jessie, Jimmi, Joakim, Joakim R, Joanna, Jocke, Joel, Joey, Johan , Johan M, Johanna, Johanna 8A, Johanna Jacobsson, Johanna Lindquist, Johanna Småbarnsmamman, Jojo75, Jon, Jonas, Jonas Petersson, Jonas Tuvstedt, Jonna, Jonny, Jos, Josefin, Josefin, 15, Josefine, Josephine, Josephine 24, Jossan, Jossan-Sundsvall, JP, Julia, Julia - Aupair, Jörgen B, Kajsa, Kalkstenssommar, Kalle, Kaos-Anna, Kapten Haddock, Kapybaran, Karibien, Karin, Karin - Änglamamma, Karin K, Karin S, Karin Schlyter, Kat, Katarina, Katarina Gillberg, Katharina, Katinka, Katrins Fotoblogg, Kattis, Keiju, Kemimannen, Kicki, Killen som står ut med din fru 5 dagar i veckan på jobbet, Kim, Kim Petsén, Kix, Kjersti, Klankis, Klara, Kletskiten, Klewstigh, Klimatflyktingen, Kn Haddock, Knaada, Knyttet, Kokoo, Kolina, Kottan, Kotte, Kreagrafen, Kristina, Kristina Burestad, Kristina Funck, Kristofer Sandberg, Kristoffer, Kulisen, Kusin Jenny, Kusin Yngve, Kvistlena, Kyrkby-bo, Kyrkbymor till tre barn, Kyrksyster, L8, L8 Potta, La Linda, LadyBond, Laila, Landvetter, Lars, Lars Gustavsson, Larses, Lasse, Lasse Hilland, Lee, Leif Green, Lelle, Lena, Lena Adomat, Lena PH, Lennart Jarmyr, Lennart Pettersson, Lenniken, Lewis, Lia, Lilla M, Lillan, Lillasyrran, Lina, Lina Student, Linda, Linda Brodd, Linda K, LindaLi, Linn, Linnea, Linnéa Gaseb, Linnea Olsson, Lino, Linus, Lipstick, Lisa, Lisa L.S, Lisas Mamma, Lisbeth K, Liselott, LiseLotte, Liselotte Sjödin, Livet just nu, lja, Lola, Lola från Lund, Lolita Loco, Lollo, Loppan, Lorraine, Lotta, Lotta M, Lotta Rolfson, Lotten, Louise, Low, LP, Lucas Calmén, Ludmilla, Lulle, Lussekatt, Lyxsvägerskan, M, Macke, Mackegård, Macozaza smycken, Madde, Madeleine, Madinsane, Maffe, Magdalena, Magds, Magnus, Magnus aka Knyttet, Magnus J, Maija, Majsan, Malcolm, Malde, Maldes Make, Malin, Malin A, Malin Back, Malin J, Malin K, Malin Kungshammar, Malin Wiklund, Malin Vänersborg, Malla, Malou, Mamasoul, Mamma Cine, Mamma mu, Mamma P, Mamma till 3 o mormor till 10, Mamma till 4 barn, Manihank, Marcus Calmén, Marcus W, Margareta, Mari, Maria, Maria i Ystad, Maria Persson, Maria S, Maria Wåhlstedt, Mariam, Mariann, Marianne, Marianne Dahlin, Marie, Marie Höglund, Marie Levander, Marie Lundqvist, Marie M, Marie Rosenqvist, Marie Seger, Marie-Louise, Marina, Marina Vangstad, Marit Eriksson, Markattan, Markus D, Marlene, Marre, Martin, Martina, Martina och Nora, Mary, Mathias Pusa Persson, Mathilda, Mathilde Björklund, Mats, Matti Ståhlberg, Mattias, Mattias W, Mattias Öhman, Mc, MC Hammer, Mcsarcne, MD, Medioker, Meete, Melker, Melkers Mamma, Mellandotter, Metrobloggen, Mia, Mia Althoff, Mia Möllerberg, Mia-Terese, Michael, Michaela, Micke J, Micke Kågström, Mie letar guldkanter, Mika, Mikael, Mikael O, Mikaela, Mikke, Mikkemannen, Mimmi, Minela, Minne, Miranda, Miss 80's, Miss Furie, Miss K, Misse, Mjuka Händer, Moa, Moi, Mollamaja, Monas Universum, Monica, Monica R, Monicas Frizon, Monika, Monika i Hägersten, Moniqa, Monique, Moppa Ingemar, Mor Duktig, Morgondagens minne, Morrica, Moster, Moster L, Mr Elway, Mr. Jopilu, MrElway, Ms Spider, MuchaLita, Mumari, Mumlan, Murphy99, My, Mymlan, Mysbyxor, Mångmamma, Mårten, Mårten Lundgren, Märta, N , Nadja, Nathalie, Nemo, Nica, Nicklas, Nicole, Niklas, Niklas & Andreas, Niklas Lindström, Nilla, Nillas liv på pinnen, Nina, Nina Atterlöf, Nina Burke, Nina o Kenni, Ninnibeth, Nisse, Norrland, Norska, Nova Olsson (Calmén), Nybörjarlöparen, Oj, Okänd bloggläsare, Okänd Tyresöbo, Ola, Oldie, Olle Forsavall, Ornitologen, Oroshjärta, Osloskånskan, Osloskånskans son, Ostersund, Ove, Padmé Amidala, PalmqvistJ, Pangis, Pankis, Pappa B, Pappa K, Paris, Patrik, Patrik Ekelund, Patrik Eriksson, Patrik V, Patte, Paula, Pauline, Pax, Pelle, Pelle Calmén, Pelle m familj, PelleH, Pennelina, Penny, Per J, Pernilla, Perssons Pack, Peter, Peter Barlach, Peter Björk, Petra Nöjd, PEWS, PG Persson, PH, Philippa, Pia, Pillargontanten, Pillis, Pippi, Piratfarsan, Pissvinter, PJHiller, Plupps Krypin, PokerGoja, PokerPlayer, Polishustrun, Pontus, Pop-Sara, Pretamarelo, Prillan, Princess of Pain, Prostatadotter, Puffeltufflan, Pulber, Punk Lotta, Pärlbesatt, R, Rabiatfeminism, Raggoparden, Rain, Rasmus, Rebecca, Red Scream, Regnnatt, Rigmor, Riitta, Riksgränsen08, Robert, Robin Kullberg, Rolle, Ronny, Rosanna, RR, Röntgen-Elin, S, Sabina, Saga KW, Sahra, Sammy, Samuel Bross, Sandra, Sandra 17 år, Sandra Gustafsson, Sandra&Elinor, Sanna Popovski, Sanna Windh, Sara , Sara Olsson, Sara W, Sarah, SaraT, Sassicaia, Save, Sebastian, Selig, SeTa, Sezzan, Shangvar, Sicily, Sicilys Sambo, Sigrid Brinnen, Sillidillen, Simmelimaka, Simon, Simon Persson, Singelmamman, Sisters in High Heels, Sjumilakliv, Sjömannen, Skatan, Skrufsen, Skruttet, Skånegrannen, Smilla, Smulan, Småländskan, Snowflake, Snufsen, Soffajja, Sofia, Sofia Arnoldsdotter, Sofia Diaz mamma, Sofia H, Sofia Heidenberg, Sofia Soffan H, Sofie, Sofie i San Francisco, Sofiee, Sofiee Ing, Sophie, Space babe, Spader Madame, Spanki, Spanska Blomman, Speja, Spinred, Stefan, Stefan H, Stefan Lindström, Stefan Paulin, Stellan , Stellan "Fasching" Hansson, Stephanie, Stig, Stina, Stockholm under ytan, Storasyster, Stort och Smått, Strandskatan, Styrbjörn, Sugbloggen, Sus , Susann, Susanne, Susanne Henriksson, Susanne PP, Susi4beginners, Susjos, Sussa, Sussie, Sussilusen, Suvi, Suzan, Suziluz, Svenssonsmakaren, Svärmor, Synöve, Syster A, T, Tage, Tant i norr, Tant P, Tanten, Tanten som blir rädd, Tanten som har fullt upp, Tatiana, Teach Girl, Ted, Teresa, Terese, Tess, The Foodie Sthlm, Therese, Therése, Thomas Lindeborg, Thomas Ramström, Thomas Tvivlaren, Thorla, Thorun, Tigerlilja, Tilda, Tilda Persson, Tiltmaster, Tina, Ting, Tingeling, Titti, Tjej i V-tuna, Tjoet in Heaven, Tobbe Hinas, Tobias, Tobias P, Tobias Persson, Tomas Agdalen, Tomas L, Tommy Lund, Tone, Tonårsbruttan, Tonårsmamma, Tonårsmamma i Vallabrink, Tonårsmorsa, Tonårspappa, Totte, Tove, Trillian, Trollet, Tua, Tudorienne, Tuula, Tysken från Lund, Täby/Skarpäng, Tänkte bara, Ulf Stocke, Ulla Andersson, Ullis, Ulrica, Ulrik, Ulrika, Ulrika Good, Ulrika i Jönköping, Utvandrarmorsan, Vallentuna, Valterego, Vargö Mamma, Wayne Nilsson, Vemsomhelst, Veronica, Weronica, Veronica Sjöberg, Veronika, Wettexvärlden, Vibeke, Victor, Victor och Dennis, Victoria, Vigge, Viktor H af O, Viktoria, Viktoria Calmén, Viktoria Ekberg, William Witsman, Vimleanna, VimleAnna, Viola, Viva-la-Nina, Vonnaponna, XXX, YKW, Yllet, Ylva, Yngve, Yrsa, Z, Zasa, Zedd, Zeddark, Ziggy, Ziggy Bardust, Zinat, Znogge, Zäta, Å, Åsa , Åsa Adolfsson, Åsa B, Åsa C, Åsa J, Åsa Lundholm Hofterup, Åsa Nisse, Åsa Sundin, Åse, ÄlgEva, Änglamamma, Änglar finns dom?, Ännelaij.