Gott Nytt År

2010 kan nu äntligen fara åt helvete.

Finally

Jag har köpt en Audi! Quattro!

I över ett år har jag jag kört omkring i svärmors gamla bil och inget ont om den, och framför allt inget ont om de generösa villkor vi haft när vi lånat den, men svärmor är ju betydligt trevligare att umgås med än det där lilla röda helvete till bil, så mycket kan jag ju säga. Fan vet om inte svärmor till och med är snyggare än det där lilla röda helvete till bil, åtminstone om man kisar lite.

Så lättnaden var stor när jag äntligen, äntligen kunde parkera min fina bil utanför huset. Tack Johan för hjälpen! (Med att köpa bil alltså, parkera klarar jag själv.)

Så här ser den ut:



Och så här mycket gillar jag den:



Och så här såg förresten årets julskinka ut när jag tänkte mer på bilen än på köttermometern.



I vanliga fall en smärre katastrof för en självutnämnd mästerkock som jag, men va fan, det finns värre saker.

Och apropå dom så tycker jag nog att julen har varit riktigt bra so far. Det känns naturligtvis helt sjukt att fira jul utan Linus, men det gjorde inte så fasansfullt ont som jag hade fantiserat om. Fantasierna är som vanligt mycket värre än verkligheten, även om verkligheten kan vara nog så jobbig. Och känslan av overklighet verkar aldrig gå över, undrar när man ska begripa vad som hänt.

Juldagen firas i vanlig ordning med farsan. Min mamma är född på juldagen och efter hennes död blev det ju en naturlig sak att fira jul med min sida av släkten då istället. Resten av mellandagarna blir en massa festande på stan. Singapore-Ulrik är i stan vilket måste firas, dessutom är Kapten Haddock så sugen på att drinka ner sig på Gondolen att hon startade ett Facebook evenemang bara för att man inte skulle missa det.

Knepet blir att pussla ihop detta med det arbete jag lovat min uppdragsgivare att utföra före nyår. Men det blir ju en senare fråga.

God fortsättning.

Helgen i bilder

Man vet att en helg blir bra om den inleds redan på torsdag kväll, vilket var fallet med min. Jag jobbade visserligen både torsdag och fredag men eftersom det var ett Program Management Seafood Progress Review-möte utanför Göteborg i dagarna två så avslutades torsdagen med en skaldjursbuffé som såg ut ungefär så här.



Lite vin på det och helgen var igång liksom. Fredag eftermiddag spenderade jag på Göteborgs Central i händerna på SJ vilket innebar att jag hade en hel del tid över till att utforska närområdet innan Frugan anlände för vidare gemensam transport till våra vänner i Helsingborg.

Så jag hittade den här, en väldigt populär tröja som de flesta infödingar här var klädda i. Och för att smälta in ordentligt så köpte jag en sån jag med.



Iklädd denna vackra folkdräkt kändes allting så mycket bättre och jag firade min genialiska idé med en öl på Pullman.



Resten av väntetiden gick fort eftersom jag hela tiden tvingades dementera att Frölunda spelade på kvällen, det var minst 15 oroliga supportrar som kom fram och undrade om de hade missat nåt. Sen kom Frugan och så åkte vi, bara ett par timmar försenade.

Väl framme startade en helg som var så gastronomisk att det faktiskt gränsade till ren gourmet-porr. Som gruppsex (kan jag tänka mig!), fast med mat och vin istället för... ja.

Jag vill därför varna för starka bilder.



Det där är pilgrimsmusslor och så där ser de ut när de inte säljs frysta i en liten påse.

Och så här gör man. Notera det vana handlaget och den koncentrerade blicken. Slutresultatet är som en tavla.









Lite hummer, lite löjrom, lite smält smör, mycket champagne och ett bad i badtunnan senare och fredagen blev den bästa på väldigt länge.

Lördagen inleddes med en rask promenad på stan. Raska promenader ingår tydligen alltid vid besök i Helsingborg men det får man ta helt enkelt. Om inte annat måste ju alla små delikatessbutiker besökas, för i Helsingborg går det en delikatessbutik på var tionde invånare och jag kan inte begripa att jag inte redan bor i denna stad.

Hade det inte varit så tidigt på förmiddagen så hade vi släntrat in på detta utmärkta etablissemang och intagit deras snart världsberömda orgasm till maträtt, Pelle Jansson.



Skapandet av en Pelle Jansson startar med att man steker en brödskiva i en sjö av smör och avslutas med att man toppar med en klick löjrom, gärna stor som ett Williamspäron. Innan dess har man lagt en utbankad skiva rå oxfilé på det stekta brödet och en burk Creme Fraiche på oxfilén. Vill man fjompa sig så lägger man på någon slags örtkvist högst upp också, men den ska man vara noga med att pilla bort innan man hugger in på denna löjromstoastcarpacciohybrid.

En Pelle Jansson ser ut så här, om man gör den hemma vilket vi gjorde.



Pelle Jansson är för övrigt lite amerikansk som idé betraktat. Jänkarna gillar ju att blanda saker som är goda i sig, med det tänkta resultatet att det ska bli ännu godare. Ett exempel är ju jordnötssmör, sylt och marshmallows-smet. Varför sälja dessa godsaker i separata burkar när man kan swirla ihop allting och sälja det i en jätteburk?

Eller det senaste jag såg när jag var där i somras. Chokladdoppad bacon. Choklad är gott, bacon är gott, alltså måste choklad och bacon vara gotteligottgott. Smakmässigt kanske inte världens bästa idé, men man slipper ju åtminstone att vänta på den där blodproppen som man ändå kommer att få förr eller senare.

Nå.

Med denna Pelle Jansson var lunchen således avklarad och middagsplaneringen tog vid. Och för att göra en lång historia kort så såg det ut så här och var alldeles utmärkt delikat.



Hjortkalvfilé, jordärtskocksmos, tryffel, skogssvamp, spetskål och sidfläsk marinerat i portvin.

Men det är vinerna som är grejen.

Till förrätten, som alltid är densamma i detta hus, serverades alltså gåsleverburgaren.



Till gåslever serveras alltid Sauternes, med den skillnaden att det var en hyfsad Sauternes den här gången.



Ch d'Yquem är tveklöst världens bästa Sauternes och lika tveklöst världens bästa vita vin. Det är få förunnat att ens få lukta på denna magiska skapelse och än färre har nöjet att få sitta ned och dricka ett helt glas. Ch d'Yquem är obeskrivligt gott, och det knepiga med att serverera det här vinet till förrätten är ju att det blir stört omöjligt att följa upp kvaliteten i rödvinet till huvudrätten.

Det fanns egentligen bara ett enda vin som skulle kunna slå det nyss upplevda, och det är naturligtvis vinet med vars etikett jag nyligen besudlade min kropp. Och mycket riktigt, till varmrätten serverades givetvis en Chateau Latour.



Det är flaskan som är till vänster på bilden. Årgången är 1973 och vinet är helt perfekt. Och om en liten tår trängde fram i ögonvrån så är det ändå inget jag tänker erkänna här. Vad jag däremot kan erkänna är att jag vägrade att borsta tänderna innan jag la mig. Den smaken, och de blåa tänderna, ville jag definitivt ha kvar.



BVS gjorde vi ju också naturligtvis. Värdparet hade bullat upp ordentligt, och sista bilden visar vad som kan hända om man gör lite för mycket vispat smör på allt för kort tid.



Sen åkte vi hem.

Makalös helg. Tack igen.

Julklappstips

Om ni är som jag så bör ni framåt mitten av nästa vecka möjligen börja fundera på att överväga att kanske börja klura lite på det där med julklappar och vem som ska ha några. Och vad i så fall.

Som vanligt har jag svaret, åtminstone på vad man ska köpa.

Högst upp på listan står som alltid Kopi Luwak Kaffe. Jag har själv aldrig provat det men kilopriset 6.100 kr antyder ju att det nog är rätt så gott.

Produktionen av Kopi Luwak kaffe börjar med att en palmmård äter upp de allra godaste kaffebönorna på plantan. Bönorna fermenteras sedan i mårdens mage som sedan bajsar ut något som liknar en Snickers ungefär.



Bönorna pillas varligt fram ur bajskorven som sedan steriliseras, rostas och mals. Bönorna that is. Kaffet transporteras sedan till lirarna på coolstuff.se som slutligen säljer det till dig. En utmärkt julklapp till vilken livsnjutare som helst.

Övriga julklappar handlar du på samma ställe, så slipper du flänga runt. Den här till exempel



Eller en uppblåsbar peruk, som säkert skänker en uppsluppen stämning till julbordet.



Är man lite mer ängslig av sig, eller tänkte köpa en julklapp till mig, så kan man vända sig till Box Experience. Lite mer sansade upplevelser här, och eftersom jag redan har köpt allt som finns på coolstuff så undviker man också pinsamma dubletter.

Fast egentligen önskar jag mig inte så mycket i julklapp. WESC-hörlurar förstås, så jag kan lyssna på P3 Dokumentär men ändå se cool ut. Och en ny korkskruv. Och en Audi. Men det är nog allt, och snäll har jag varit hela året om någon nu undrar.

En blogaward behöver ni däremot inte köpa, för det har jag redan fått en. Från Författar Jenny, med motiveringen att hon gillar min humor. Vilket jag naturligtvis blev mycket glad för. Med utmärkelsen följer sedvanliga regler:

1. Tacka den du har mottagit priset av.

Tack Jenny!!

2. Kopiera prismärket till din blogg.



3. Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.

Jag väljer Asimov, GW och Dan Harrington för de har alla tre skrivit trilogier, vilket tyder på ett rejält jävlar anamma om man frågar mig. Stiftelsetrilogin, trilogin om Palmemordet, och turneringspokertrilogin. Alla strålande alster.

4. Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

Chateau Latour
Agneta Sjödin
Brynt Vispat Smör
Coolstuff
Generalsnus

Helgtips 2

Hörrni, drick vettiga mängder av den där lakritsglöggen. Annars kan det på lördagsmorgonen kännas som att lakritstrollet varit framme och bajsat lite i din mun. Bara så ni vet.

Vinovativa, lakritsglögg och the Big B

Det är helgens nöjen det.

Lakritsglögg kanske inte smäller så högt i de fina salongerna, men i casa del Fasching tänker vi inte på sådant, för där går allt hem. Speciellt om det är så gott som lakritsglögg. Lakritsglögg intages för övrigt bäst i en mjuk fåtölj framför Nobelprisutdelningen på TV, som jag just nu följer med stort intresse och immiga glasögon.

Och apropå Nobelfesten så har jag säkrat upp helgen med en flaska av Franck Bonvilles Grand Cru Champagne, som till skillnad från lakritsglögg faktiskt går hem i de fina salongerna. Vinimportören Vinovativa, som jag skrivit om så många gånger på bloggen att jag snart kommer att hävda att det var jag som upptäckte dem, har för andra året i rad fått det minst sagt hedervärda uppdraget att stå för de ädla dryckerna till Nobelmiddagen. Detta år med just Franck Bonvilles Champagne. Och antagligen just för att Nobelkommittén har den goda smaken att läsa min blogg.

För att slutligen säkerställa att jag i helgen inte gör avkall på min streetsmarta image har jag valt en öl från Brooklyn Breweries. Med en etikett minst lika snygg som jag själv.

Med denna helgardering kan således ingenting gå fel i helgen.

Ha det.

Allt om Brynt Vispat Smör

Här ska smältas smör! I slott och koja ska det brynas och vispas! För nu släpper jag hela det unika receptet på Brynt Vispat Smör! Eller BVS som man kan säga om man vill skapa en image av att vara med i matchen mer än man faktiskt är.

Alltså, nedan följer en komplett walkthrough om hur man lagar BVS, med bilder och allt.



Börja med att tatuera dig. Gärna med ett motiv som andas Fuck it-mentalitet, som den här till exempel. Attityd är A och O när man ska vispa smör.

Lägg sedan ett halvt paket Smör i en kastrull. Kastrullen ska säkert vara tjockbottnad för så står det i alla recept, men någon sådan kastrull har jag aldrig ägt så jag kör med en helt vanlig simpel kastrull och det går alldeles utmärkt. Och med din nya tatuering så har du ju tillräckligt med cred för att skita i det där med tjockbottnat du också.



Låt sedan naturen ha sin gång. Smöret smälter först lite sakta i kastrullen för att sedan börja småkoka med stora bubblor och fräsigt ljud som följd. Efter ett tag lugnar det ned sig en aning och ett tjockt skum börjar växa upp i kastrullen. Nu är det nära ska ni veta.

Vifta till dig smörångorna, blunda och lukta noggrannt. När smöret börjar lukta kola och få en lätt mörkgul/ljusbrun färg så tar man helt sonika av kastrullen från plattan. Låt svalna. Utomhus förslagsvis, det lär ju funka i några månader till.



När så smöret stelnat karvar man över det i en skål lämpad för vispning. Ta med allt utom den bruna lätt brända bottensatsen. Vispa smöret mjukt strax innan servering och strö över lite flingsalt.



That's it, och så här ser det ut när det är klart. Invänta slutligen påpekandet från din partner att "den där skålen kan du ju för fan inte ställa fram" innan du klickar över BVS:et i en trevlig smörbytta.

Och svårare än så är det faktiskt inte att få stående ovationer vid middagsbjudningen, och att för all framtid vara den självklara mästerkocken i grannskapet.

Lycka till.

Gårdagen i bilder

Fetmahelg

På lördag kommer våra grymt mysiga vänner på middag, och jag tänker spela ut hela mitt register. Gåsleverburgare, tonfisk á la Dykarbaren, en perfekt cheesecake, bytta efter bytta med Brynt Vispat Smör och ost som luktar ren jävla skräck. Och så söta viner rakt igenom hela middagen. Om min tränare hade läst min blogg hade han ringt polisen.

Men då skulle jag bara lugnt och sakligt påpeka det hälsosamma med tonfisk, och dessutom berättat att tillbehöret minsann är en tomat- och avokado yoghurt. Att yoghurtreceptet innehåller "baconsaft" hade jag däremot utelämnat, för det har dom inte med att göra.

Laddar nu med lite rödvin och På Spåret, sen måste kakan bakas.

Må gott på er.