Sugen på en 50-taggare?

Idag på förmiddagen fyllde jag 51 år. Inget sensationellt i det i och för sig, om det inte var för att jag var 45 när jag klev in på gymet.

Min Body Age är alltså 51 år. Jag misstänkte nästan nåt sånt när S efter att ha granskat datorskärmen sa "Ja, ja, jag har sett värre". Testerna började bra, blodtryck och vilopuls var faktiskt hyfsat ok. Det var när musklerna skulle testas som jag åldrades. Och flexibilitetstestet. Det testet gick inget vidare, för att göra århundradets understatement.

Så nu har min personliga tränare 6 år att jobba bort från min kropp. Intressant, och det ger mig lite perspektiv på begreppet "knepiga projekt". Jag önskar S all lycka med detta.

Frågan är bara hur man föryngras i den här processen. Om jag nu är en otränad 51 åring, går man med träningens hjälp först ned till att bli en tränad 51-åring för att sedan bli en otränad 48-åring och sen en tränad 45-åring osv? Eller går det i takten otränad 51 åring - tränad 56 åring - tränad 51 åring etc? Känns som vägen till den där finniga 17-åringen är rätt lång ändå. Och vilken satans helvetes tränad 17-årig det skulle vara! Jag tror jag lyssnar på Den Hemska Tvillingen och rundar av träningen runt 40-årsstrecket. Man ska ju inte överdriva.

Avslutade för övrigt med att göra biceps hantelpress för att känna lite på utmaningen. Jag räknade inte så noga men jag tror att jag klarade 800 st med 10 kiloshantlarna. På ett ungefär. Per biceps.

Nu har jag precis tänt grillen, med en dyr jävla Grappa i handen, och jag har väl aldrig varit värd en Grappa så mycket som idag. Och imorgon ska vi på kräftskiva till Kungen av Småland, och det kan gå hur som helst. Eller nej, det kan det inte. Det kan bara gå åt helvete faktiskt. Och gör det det så är jag antagligen värd det också.

Hörrni, ha nu en riktigt överjävligt trevlig helg för det tänker jag ha. Och tack för att ni läser och kommenterar, det gör mig mycket glad.