Mina läsare del 2, Polare

Polare, kategorin mellan släkt och okända. Jag känner dom såklart, men vissa mer och andra mindre. Dessutom ingår släktingars polare, polares polare och polares släktingar i den här gruppen. Här är listan på polare till Fasching, polare som har vett att läsa bloggen vill säga:

Mattsson. En fd arbetskamrat till mig och kvinna till mångas förvåning, även min. Lika feminin som Kapten Haddock ungefär. Faktum är att hon är mer lik Kapten Haddock än vad hennes sambo är, och då är han ändå man, har skägg och är sjökapten. Då hajar ni. Kör Enduro, super vem som helst under bordet, och har av sin sambo erhållit utmärkelsen "Örlogsmässig" efter att hon vid ett tillfälle bevisat att hon kunde gå och kräkas samtidigt, dessutom utan att söla ned skorna. Fullständigt galen och en dröm att festa med.

Hon i Bryssel. Kompis med Kapten Haddock och även hon fd arbetskamrat. Vi åkte jorden runt (eller ja, vi åkte till Boston) och köpte pansarvärnsrobotar till Försvaret for a living under 90-talet. Och vi hade oförskämt kul under tiden, bla på Bostons svar på Daltons, Dick's Last Resort, där hon senast sågs iförd en enorm pappershatt utformad som ett jätteollon med texten "I've had bigger". Nu har hon uppenbarligen lyckats tvätta bort stämpeln och ägnar sig istället åt nåt fuffens nere i Bryssel iförd dräkt av senaste snitt.

Berit Bryhnja. Min frus arbetskamrat. Ligger inne med bloggen Berit Bryhnjas Bravader där hon mellan byten av bajsblöjor skriver om, ja bajs för det mesta. Bor högst upp på ett berg i Saltis med Ove och Bobben. Skrev i sin ungdom hiten "Korna de har rymt" och har nyligen fått för sig att hennes blogg ska bli mer allmänbildande, vilket jag med skräckblandad förtjusning ser mycket fram emot.

Christina. Fd granne som har barn i exakt samma ålder som våra och vi träffades således i sandlådan för ett par, tre hundra år sedan. Vilket ledde till ett oändligt antal oändligt trevliga parmiddagar i radhusområdet där vi bodde. Numera bor Christina inne i stan, är känd proffsbloggare, startade 1318.se, och har snart skrivit klart en bok. En riktig bok, en sån där som förlag ger ut och som säljs i bokhandel. Dessutom har hon ett vanligt jobb också, på heltid. Ger uttrycket initiativrik ett ansikte och mig mindervärdeskomplex.

Eyecatcher. Kompis till syrran och bloggar här. Vi träffas egentligen bara när syrrans barn fyller år så här skulle jag nog vara ute på hal is om jag skulle ge mig på ett personporträtt. Gissningsvis är "sömn" centralt i hennes liv just nu eftersom hon och sambon nyligen blivit föräldrar.

Liten Emma, hennes mor Anne, och Melker. Ryggraden i IK Frejs damlags hejarklack. Både Emma och Melker har spelat i laget tidigare men medan Emma funderar på comeback efter skada så har Melker bestämt sig för att lägga skorna på hyllan för gott -"Man kan ju inte hålla på hur länge som helst". Jaså inte? Nehej. Min fru är antagligen lika gammal som Emma och Melker tillsammans, och sist jag kollade så irrade hon fortfarande runt på innermittfältet. Däremot har både Emma och Melker fortfarande 100 procents närvaro på damlagets fester, enligt uppgift.

Ulrik. Vinovis, som tyvärr snöat in på Barolo och södra Rhone. Framgångsrik pokerspelare på Kungsholmen som lägger det mesta av vinsterna på viner jag bara kan drömma om att köpa. Men eftersom jag har lurat i honom att jag är vinproffs så brukar han öppna de riktigt coola flaskorna när jag är där och försöker lära mig hur man blir en vinnande spelare på nivån $0.1-0.2. Går sådär kan jag säga, eftersom jag glömt det mesta av det han sagt när jag vaknar stupfull i en taxi utanför hemmet i Täby. Hans sambo läser också min blogg förresten, trots att hon är journalist.

Tysken i Lund. En kompis kompis som jag träffat en gång varje år under minst tio års Gåsamiddagsfestande hos gemensamma vännerna Axel och Catta i Helsingborg. Eftersom han var Baransvarig under dessa middagar var det här helt rätt snubbe att hänga med. En riktig hedersknyffel som jag gärna umgås med, med eller utan bar.

Maffe. Den enda lumparpolaren jag fortfarande har kontakt med. Bor på en åker i Östervåla med fru och tre barn. Eller två numera, grabben som inte ens fanns när vi träffades är utflugen sedan länge. Vilket innebär att vi måste vara herrejävlar och satans så gamla vid det här laget. Roligaste personen jag någonsin haft med att göra, och det är inte lönt att ens gå in på ett endaste litet exempel. Skyll er själva om ni inte känner honom. Brandman är han också, och fotografen bakom brandmannakalendern.

Surte. Min äldsta kompis, och nu snackar vi 70-tal! Sture som han heter, men omdöpt till Surte av ohyggligt kreativa kompisar, träffade jag första gången i 13-14 års åldern, sannolikt iförd utsvängda Gul & Blå jeans. Under ett par år var vi oskiljaktliga men har numera ytterst sporadisk kontakt. Men för någon månad sedan seglade han plötsligt upp på Facebook, så nu sitter jag och smider planer på hur jag kan komma åt hans whiskysamling utan att det blir för uppenbart. Jag tror jag tar med mig Rush's skiva "All the world's a stage" för att distrahera honom.

Göran. Min gamla chef från storhetstiden som statligt anställd projektledare. Stokholmsboende Åtvidabergare om jag inte minns fel, med skogsägor därnere minsann. Lite som Sven Wollter i Änglagård kanske, fast inte lika butter. Skriver på boken Förakta döden och allt ont, och är enligt kapitel1.se nu inne på kapitel 6.

Sådärja, då är det bara att invänta arga kommentarer från bloggläsande kompisar jag missat.

Nästa avsnitt: Läsare som jag aldrig har träffat. Utom en gång.