Grannfrun, två foton och Lasse Berghagen

Dyngbakis idag, efter en serie felaktiga beslut varav det första var att gå all-in med K3o på small blind med bara 9 spelare kvar till pengarna. Om bara Leif inte fått för sig att komma in till casinot så hade det ändå inte varit så farligt, för då hade jag spelat cashgame tillsammans med Ulrik, druckit en öl och varit hemma kl 1. Nu blev det istället en massa andra casinospel, förlust av en substantional amount of money, litervis med öl, och hemkomst kl 05:50.

Ulrik, förlåt, jag lovar att från och med nu alltid följa dina råd.

Men det är inte därför ni är här.

Ni vill ju veta hur det gick till när grannfrun gjorde bort sig. Och hur det kommer sig att hon numera alltid slår ned blicken och blir sådär introvert liksom, så fort någon nämner namnet Lars Berghagen.

För så här gick det till. Tänk er in i följande scenario:



Du är på Allsång på Skansen. För jättelänge sedan, för det är Lasse Berghagen som leder den. Allsången är slut och du, din väninna och väninnans sexårige son ska precis gå därifrån när sexåringen får syn på Lasse Berghagen som står och skriver autografer mitt i en jättelik folkmassa. Sexåringen vill absolut ha Lasses autograf så hans mamma armbågar sig fram med ett gammalt kvitto och en penna i högsta hugg. Och du hänger på.

Du skiter naturligtvis fullständigt i Lasse Berghagen, men kommer på att dina två barn hemma kanske skulle tycka att det vore kul med hans autograf? Du står ju ändå bredvid honom och va fan, varför inte?

Fast du har ingen papperslapp. Däremot har du två små fotografier på dina barn i plånboken, och dom kan han ju signera! Och det är här någonstans det uppstår ett litet missförstånd. För Lasse skriver inte sitt namn på fotona som du med ett brett leende överräckt till honom, utan tittar istället förvirrat på dom, säger tack, och stoppar dom i fickan på sin blå kavaj!

Paus, medan vi försöker förstå vilken katastrof till pinsamhet som just inträffat, och vad fan man gör nu.

Lasse Berghagen tror alltså att du just givit honom en present, nämligen två foton på dina barn. Han tror därmed, helt logiskt, att du är helt jävla galen. Så hur hanterar man en sån här situation?

Nej precis, det gör man ju inte. Man kan ju inte gärna säga "Vad fan gör du? Ge tillbaka mina foton!"

Så man gör det enda raka. Man vänder sig om och går därifrån. Med panik och lamslagen hjärna. Och sen lever man med det.