tag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post5999517946508124077..comments2024-02-05T10:40:54.053+01:00Comments on Faschings eskapader: SoluppgångFaschinghttp://www.blogger.com/profile/02293478181330350642noreply@blogger.comBlogger103125tag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-28778275254575804652010-05-13T10:34:39.086+02:002010-05-13T10:34:39.086+02:00"Grief is just love with nowhere to go"...."Grief is just love with nowhere to go".<br /><br />Min syster dog, 54 år. Hon lämnade en dotter på 13 och en son på 20. Vi såg alla henne men sonen var väldigt tveksam. Han gick också på droger som hasch så det påverkade förstås. Han säger i dag, fyra år senare, att han ångrade det. Han hade mardrömmar efteråt.<br /> Vi andra kände som du efter visningen, att det fanns en ro. Att sorgen ju sitter hos oss, som är kvar. Den som är borta är i ro. Det är i oss oron bor.<br /><br />Jag skrev också dagbok efteråt, men bara den första veckan. Jag visste att jag aldrig någonsin skulle kunna minnas mina känslor och de förvirrade dagarna som följde. Du skriver väldigt väl! Tack!Boelifyhttps://www.blogger.com/profile/02172254699328064241noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-49142851340059998552010-01-22T15:08:42.740+01:002010-01-22T15:08:42.740+01:00Någon skickade en kommentar med länken till din bl...Någon skickade en kommentar med länken till din blogg på min. Jag förlorade min älskade lillebror den 14 november då han begick självmord. Han var bara 15 år...<br />Att se honom död var... Fruktansvärt och så otroligt skrämmande. Men efter ett tag var det skönt att få röra vid honom, prata med honom och säga ett sista farväl. Både min och er familj har en lång resa att gå nu. Till ett nytt liv, som saknar en stor bit. <br /><br />Och det rör mig väl speciellt när jag läste i tidningen om er son och bror eftersom att vi också bor i Täby, och har bott nära Täby Kyrkby. Håll er så starka ni kan, ta hand om varandra och prata om honom så mycket ni kan. <br />Mina tankar går till er.<br /><br />/Sofie, vilaifridadam.blogg.seAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-53672012301004921912010-01-22T08:34:58.003+01:002010-01-22T08:34:58.003+01:00Min pappa dog nar jag var i 20ars aldern,han hade ...Min pappa dog nar jag var i 20ars aldern,han hade varit sjuk lange,jag hade val nastan gatt och hallt doden i handen i manga ar av mitt unga liv.Han dog i min famn,min familj och min basta van ,hon som sen forlorade barn,var inne i rummet.Efter att han hade somnat in gick alla ut,jag kande att det sista jag kunde gora for pappa var att gora honom fin,vardig pa sitt satt,inte knappta hander,det var inte han.Jag pratade med nagra skoterskor och jag var den som tvattade honom,kammade,baddade och gjorde honom fin!!Det var vackert,en stark narvaro fanns i rummet,bara han och jag fick ett privat avsked...Det basta jag gjort,har kannt att varat forhallande sa att saja klev in i en annan fas,han skulle ju alltid finnas i mitt hjarta det kunde ingen dod ta ifran mej!Minns detta ogonblick som fridfullt,ett starkt mote med det som kommer...sen Martin da ni kanske mots igen!Fortsatt att gora som du gor,jag ser en styrka och det fyller mej med ett vidunderligt hopp,tank att karlek kan vara sa stark!Ta hand om de dina.Jag och min familj skickar 1000 varma kramar.Desiree KyrkbynDeshttps://www.blogger.com/profile/11651280090883714682noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-78451641666184506632010-01-21T22:59:10.708+01:002010-01-21T22:59:10.708+01:00jag har arbetat inom vården sedan 1979 och som sju...jag har arbetat inom vården sedan 1979 och som sjuksköterska sedan 1985. Under alla dessa år har jag aldrig någonsin stött på eller hört talas om nån som ångrat sitt beslut om att få ta farväl av den avlidne personligen. På kort och lång sikt är jag övertygad om att detta är, i de allra flesta fall, det bästa man kan göra för att sedan orka ta itu med det tunga och hårda arbete som det är att hantera en sån här svår förlust. Fast vad vet jag? Det enda jag kan säga är: känns det bra- så är det bra. känns det inte rätt- ja då kanske det inte blir så bra. Men jag har också sett anhöriga som varit tveksamma först, tacka oss för att vi försiktigt övertalat dem att gå in till den avlidne. Personligen är jag glad att jag såg min pappa som död- allt de otäcka, hans ångest och jämmer var borta.Så vacker låg han och log- nu hade han fått ro! <br />Ännu en gång: mina tankar har du och din familj hela tiden (fast vi är främlingar för varandra) och mitt fönster brinner ett ljus för Linus /LiselotteLiselottehttp://www.lillos.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-12043684222880862912010-01-21T22:35:54.680+01:002010-01-21T22:35:54.680+01:00Jag hittade hit via ett Skrutt häromdagen och har ...Jag hittade hit via ett Skrutt häromdagen och har sen dess läst och gråtit och tänkt på er. Detta har verkligen berört mig och jag har känt att även jag velat lämna ett avtryck, om så bara för att tala om att ni finns med i mina tankar och böner.<br /><br />Så när jag såg rubriken på detta inlägg kände jag att jag var tvungen att tipsa om en låt med just den titeln. Detta helt instrumentala stycke har många gånger skänkt mig frid och framförallt trygghet mitt i min oro.<br /><br />Låten är av Erik Tilling och finns att lyssna på här om du har Spotify:<br /><br />http://open.spotify.com/track/1vlbBIaW2hAWdtwV22HgFy<br /><br />Skivan som låten kommer från heter "Hopp" :)<br /><br />Många kramarKristinanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-63668139735322979152010-01-21T20:41:19.826+01:002010-01-21T20:41:19.826+01:00En stor KRAM ifrån oss till ER.
Känns som om det ä...En stor KRAM ifrån oss till ER.<br />Känns som om det är svårt att hitta de rätta orden just nu! Även<br />jag,Ansi, kan vara tyst en stund och fundera på hur orättvist och hårt detta känns. <br />Våra tankar är hos Er och hoppas det kan styrka er trots den situation ni befinner er i just nu.<br />Var rädd om ER.<br />Kramar från Ansi och Garth<br />i HelsingborgAnsinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-38696055942715285592010-01-21T20:17:19.058+01:002010-01-21T20:17:19.058+01:00Ta hand om er.
kramTa hand om er.<br />kramMarienoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-89041634121874405312010-01-21T19:52:58.808+01:002010-01-21T19:52:58.808+01:00Min mamma gick bort för 20 år sen. Jag var då 14 å...Min mamma gick bort för 20 år sen. Jag var då 14 år. Jag fick aldrig se min mamma och säga adjö, då min pappa inte trodde att det skulle vara bra för mig. MEN jag tänker fortfarande mkt på det och önskar att jag hade fått se henne en sista gång.<br />Det hade nog gått fortare att på riktigt förstå och ta in att hon verkligen var död om jag hade fått 'se det med egna ögon' - jag vet inte. Konstiga tankar. Hoppas att det gick bra för er och att det kändes ok att se Linus. Önskar er all lycka och värme i livet. Ni kommer att ta er igenom detta. Saknaden försvinner självklart aldrig. Men det blir definitivt lättare med åren. Och efter en tid känns det nästan som en film. Eller som att det hänt ngn annan. Inte mig. Så känns det i alla falll för mig när jag tänker på min mamma och det som hände henne. Som en film. Men saknar henne alltid. Hela tiden. Mängder av kramar och tankar till er. //AnnaAnna Önoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-90106181092668609302010-01-21T19:24:49.022+01:002010-01-21T19:24:49.022+01:00hej jag är uppväxt i kyrkbyn är idag 34 har två ba...hej jag är uppväxt i kyrkbyn är idag 34 har två barn äldsta 11 år .. det jag vill få fram till dig o dina är att när jag var 13 år förlorade jag min stora syster.. det värsta som kunde hända mig o mina föräldrar... jag lider med er men ni ska veta att med åren så lär man sig attleva med det o bara kommer ihåg alla glada minnenAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-20373920799072601992010-01-21T19:22:12.772+01:002010-01-21T19:22:12.772+01:00Hej,
Min mormor gick bort 1996. Hon dog i sömnen...Hej, <br /><br />Min mormor gick bort 1996. Hon dog i sömnen i sitt hem bredvid min morfar. Jag älskade och älskar henne så otroligt mycket. Mormor bodde 30 mil från oss och hade tre döttrar som alla bodde utspridda över landet och för att alla skulle hinna ta farväl av henne valde vi att hon skulle få stanna kvar hemma efter godkännande av präst och läkare. Jag kommer aldrig glömma detta. Möjligheten att få ta farväl i sin takt. Jag kunde lägga mig på sängen bredvid mormor och prata med henne om allt vi hade gjort och även sjunga de sånger hon sjöng för när jag var liten. Vi hade även förmånen att begravningsbyrån kom hem med kistan till oss och vi fick klä mormor i sin favoritklänning och lägga ner henne själva i kistan. Mina yngre kusiner hade gjort teckningar och andra saker som hon fick med sig. När jag berättar detta för många tycker det är konstigt och väldigt äckligt. Men för mig har denna upplevelsen gjort att döden inte något främmande. Jag är precis som du oerhört glad att jag fick förmånen att säga tack och ta farväl även om det är jobbigt. <br /><br />Jag hoppas att ni finner styrka i varandra och att ni tar hand om varandra för det ni går igenom kan ingen annan sätta ord på. <br /><br />Kram<br /><br />AnnaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-16861900463149503932010-01-21T19:20:08.094+01:002010-01-21T19:20:08.094+01:00Fantasin är mer jobbig än verkligheten.
Att få se...Fantasin är mer jobbig än verkligheten. <br />Att få se Linus, där han var, som det är, ger en sannare verklighet än att låta fantasin flöda fritt. Och som förälder vill man få följa med "hela resan i livet".<br /><br />Alltså det är omöjligt att hitta rätt ord, ni är i en livserfarenhet ingen borde få uppleva, INGEN!<br />Själv var jag där och petade på "väggen", men kunde vända om. Våndorna hänger som klasar i hälarna resten av livet, men det går ändå inte att begripa känslan av att behöva passera "väggen". Det är omöjligt!<br /><br />/En tonårsmamma från TäbyAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-49191691922091708592010-01-21T19:17:22.796+01:002010-01-21T19:17:22.796+01:00När min lillebror gick bort så såg jag honom 3 ggr...När min lillebror gick bort så såg jag honom 3 ggr. Jag ångrar det inte. Jag skulle ha ångrat om jag inte hade sett honom. För de minnena man bär med sig är inte de från <br /><br />Jag vet en mamma som aldrig sa hej då till sin dotter genom att se henne innan begravningen. 10 år senare så ångrar hon sig än.<br /><br />Det kommer att vara eran Linus ni ser och han komer att vara sååå vacker och fridfull.Jenniehttps://www.blogger.com/profile/13625780728212482094noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-87265097943059339272010-01-21T17:25:32.795+01:002010-01-21T17:25:32.795+01:00Att mötas och skiljas är livets gång, att skiljas ...Att mötas och skiljas är livets gång, att skiljas och mötas är hoppets sång.<br /><br />Den versen tänkte jag mycket på när min mamma dog i en bilolycka när jag var 16 år. Vi var och tittade på henne till sjukhuset samma kväll... hemskt, så hemskt när hon kändes kall och stel. Men ändå ett avsked. Men det är 22 år sedan hon dog och nu minns jag oftast bara de fina stunderna. Det mesta jag sörjer över är att hon aldrig fick träffa min dotter som föddes 2002.<br />För lite över två år sedan dog min kusin i en motorcykelolycka. Vid utsjungningen fick min dotter vara med och se honom. Vi saknade honom så för vi träffas mycket i min släkt. Två månader senare dog min pappa i en sjukdomsattack. Min dotter grät mycket de två första dagarna och var väldigt olycklig. Men när hon fick komma med och se sin morfar så blev det mycket bättre. Hon saknade honom, men grät inte längre. Jag kan inte förstå din smärta, jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att förlora min dotter, men jag tror att man måste få ta ett avsked av den som dött, även ett fysiskt avsked. Så min uppmaning till dig är att även ta ett fysiskt avsked av din son. Sköt om dig och de dina, ni finns för slltid i varandras hjärtan.Lenahttp://bloggen.fi/malenamolinnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-81320962475748749652010-01-21T17:13:30.368+01:002010-01-21T17:13:30.368+01:00Jag vill börja med att beklaga sorgen. Jag har grå...Jag vill börja med att beklaga sorgen. Jag har gråtit floder och läst inläggen flera gånger. Och jag kände inte ens Linus, jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom och jag önskar så att det fanns något som jag kan göra. <br /><br /><br />Jag tänker att jag kan dela med mig av min upplevelse av döden.<br /><br />Jag vakade över min mormor natten då hon gick bort. Läkarna hade förvarnat mig så jag visste att det var på gång. Jag var rädd hela kvällen för hur det skulle kännas, om jag skulle bli rädd när jag mötte döden.<br /><br />Men när döden infann sig och lugnet spred sig över mormors ansikte och kropp blev jag också lugn. Jag såg att döden var behaglig.<br /><br />Jag grät flera gånger om dagen i ett halvår,sedan tog tårarna slut och bara sorgen saknaden är kvar.<br />Men man lär sig leva med den. Även om det inte känns så i början. Men det är alltid något som fattas.<br /><br />Det går naturligtvis inte att jämföra min förlust med att ni har förlorat ert älskade barn.<br /><br />Mitt djupaste deltagande till dig och din familj.<br /><br />Kram SusannePadmé Amidalahttps://www.blogger.com/profile/10445175960051212764noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-5999037238183139282010-01-21T16:48:44.727+01:002010-01-21T16:48:44.727+01:00Mitt medvetna sa till mig att jag ville absolut in...Mitt medvetna sa till mig att jag ville absolut inte ta farväl av varken min far eller min bror. Men mitt undermedvetna sa till mig att göra det och någon typ av klarsynthet fick mig att ta ett sista farväl i båda fallen. <br /><br />Detta är beslut jag känner var rätt. Det funkar varken med eskapism eller prokrastinering i dessa fall. Alla reagerar vi olika, men jag var nog ganska disträ i dessa situationer men är nöjd med att jag tog mitt förnuft till fånga.<br /><br />När min andra bror senare dog fick jag inte möjlighet att ta detta sista farväl. Något som gnager i bakhuvudet och en jordfästning som blev fruktansvärt jobbig (hade två att jämföra med).<br /><br />Jag kan precis känna känslan när jag läser din berättelse, klumpen i halsen sitter där.XXXnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-45299753067352863492010-01-21T16:39:49.135+01:002010-01-21T16:39:49.135+01:00Min pappa gick bort för nio år sedan. Först reager...Min pappa gick bort för nio år sedan. Först reagerade jag precis som du. Jag ville inte se honom, minnas honom som han var. Fick höra exakt det dom sagt till dig, att man skall se dom för att förstå och kunna gå vidare. <br /><br />Dom hade gjort det så fint på sjukhuset, i kapellet. Pappa såg ut som han sov, fast han var alldeles kall. Han såg ut som han alltid gjorde och det var min pappa som låg där. <br /><br />Nu, nio år senare, är jag glad att jag blev övertalad att följa med. Det innebar att jag fick se att han var död och kunde förstå. Men det är också en bild jag plockar fram ibland för att den talar om för mig att pappa var lugn och fridfull var än hans själ nu befann sig. <br /><br />Och han är ändå väldigt levande i mitt minne, precis som han var.<br /><br />Vet ju inte hur skadad er Linus är men jag tror ändå att det är bra att få ta adjö på det här sättet. Som en slags ceremoni. <br /><br />Tack för att du delar med dig av ert liv!Bloggerskanhttps://www.blogger.com/profile/02296253361609533659noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-43064206062957287352010-01-21T16:37:58.131+01:002010-01-21T16:37:58.131+01:00Har suttit i någon dag och försökt komma på något ...Har suttit i någon dag och försökt komma på något att skriva! Jag finner inga ord som kan beskriva hur illa berörd jag blir av det som hänt er. Vill att ni ska veta att jag tänder ett ljus och tänker på er! <br /><br />Många varma kramar!Sofienoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-66522796316303870542010-01-21T16:35:26.693+01:002010-01-21T16:35:26.693+01:00Jag kan säga att efter jag fått veta åldern på er ...Jag kan säga att efter jag fått veta åldern på er son så kom jag hem och (är glad själv att jag inte är min lillebror) Han är 11 år och jag rent ut sagt skrek åt han.. Fan för dig om du skulle dö. Jag skulle döda dig då!!!<br /><br />Ni är så jäkla starka!!! Shiit !Storasysterhttp://hemland.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-41277812094023529742010-01-21T16:18:01.762+01:002010-01-21T16:18:01.762+01:00I somras hände det obegripliga i vår stad Eskilstu...I somras hände det obegripliga i vår stad Eskilstuna.<br />Det var en vanlig fredagskväll, jag stod och pillar garaget, Susanne och svärmor tog ett glas vin i köket. Då kom sonen, 16 år, ner för trappen, blek i ansiktet och sade "jag måste åka ner till Maria-kyrkan - Vickan är död". Ridå. <br /><br />Vickan var en klasskompis, en handbollskompis och tjejen som aldrig var ledsen. Nu var hon död.<br />Från den stunden och veckorna framåt handlade det om orka ta en sekund, en minut, en timme i taget.<br /><br />Man åkte jojo från "bara" dov tysthet till djup hemsk avgrund. Ungdomarna fattade inte och vi vuxna fattade inte.<br />Hur skulle vi kunna gå vidare? <br /><br />Under de kommande dagarna fylldes den minneslund vi skapade nära sporthallen med blommor, ljus, fotografier, minneslappar och sörjande vänner. För varje dag som gick läkte man lite lite, men jojo-effekten kvarstod. <br /><br />Nu har det gått ett halvår sedan den hemska natten och nu tränger det ljusa igenom mer och mer, det varma som hände dagarna efter att Vickan lämnade oss tar över, det svarta tonar bort. <br /><br />Ingen kan föreställa sig er sorg och saknad. Jag skriver detta som den enda tröst jag kan ge er.<br />Med tiden kommer smärtan trubba av. <br /><br />Håll ut. <br /><br />//gusten med familj (inkl Chip)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-45614827453713247312010-01-21T16:11:42.652+01:002010-01-21T16:11:42.652+01:00Vi fick möjlighet att se vår lilla dotter dagen ef...Vi fick möjlighet att se vår lilla dotter dagen efter på sjukhuset. då hade dom klätt henne i en klänning vi skickat med och alla hennes gosedjur. Det var vackert, lugnt och stilla men samtidigt overkligt och skrämmande. Ytterligare några dagar senare fick vi se henne i kyrkans begravningskapell. Det var efter obduktionen. Det var mindre trevligt och något jag kunde ha varit utan. Men jag är glad att vi fick sitta hos henne i sjukhusets andaktsrum eller vad dom kallar det för. Hälsn/SahraAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-9397292034380565752010-01-21T16:09:15.813+01:002010-01-21T16:09:15.813+01:00Jag har tänkt på er hela dagen, vi känner inte var...Jag har tänkt på er hela dagen, vi känner inte varann, men jag känner Christina och har träffaft Ia en gång hos henne. Linus är så lik sin mamma.<br /><br />Det går inte att föreställa sig hur det är att ta ett sådant avsked, så jag skickar bara mina varmaste omtankar.cruellahttps://www.blogger.com/profile/07187420933327393794noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-1856538844752533662010-01-21T16:05:46.640+01:002010-01-21T16:05:46.640+01:00Jag förlorade min storebror i en bilolycka för 2 å...Jag förlorade min storebror i en bilolycka för 2 år sedan. När det kom på tal att se honom så blev jag direkt livrädd. Det blev vi alla. Vi fick också höra att det är bra för att kunna gå vidare i sorgearbetet. Vi var inte övertygade eftersom att det inte var det sista sättet vi ville se honom på. Vi pratade fram och tillbaka men beslöt oss ändå ganska snabbt för att vi ville se honom. Han hade trots allt funnits i mitt i liv 16 år och även i mina syskons och föräldrars liv så pass länge att man kommer minnas de övriga stunderna bättre.<br /><br />Det var väldigt jobbigt, så klart. Men det behövdes. Det var i den stunden som jag verkligen förstod att han inte längre finns och det var nyttigt för att kunna bearbeta sorgen. Jag hade föreställt mig det värsta men de är väldigt duktiga på att göra dem så fina som möjligt. Han såg väldigt fin och fridfull ut och mitt i det hemska så fanns det ändå någonting som var fint. Han var fin. Trots spåren som hade lämnats på hans kropp efter olyckan. Det var på ett sätt skönt att få ta hans hand en sista gång.<br /><br />Efter den stunden landade man lite och kunde påbörja ett nytt kapitel i sorgen. Så var inte rädda.<br /><br />Ta hand om dig och din familj. Tillsammans kommer ni klara er igenom det här.Kajsanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-51698472968973402822010-01-21T16:01:59.839+01:002010-01-21T16:01:59.839+01:00Jag bor i Kyrkbyn men känner er inte. Däremot är d...Jag bor i Kyrkbyn men känner er inte. Däremot är det precis som du säger att här känner alla varandra till slut och jag har nära vänner som känner er familj. Du ska veta att er sons död har berört oss alla här och det är så många, både barn och vuxna, som tänker på er och som skulle vilja trösta er om det gick. Det känns som att det vilar ett extra lager kyla och mörker här över Kyrkbyn just nu. Jag är så förtvivlat ledsen över det som har hänt er Linus men det enda jag kan göra just nu är att skriva dessa rader till dig.Känns ganska fjuttigt men jag hoppas att du får åtminstone en liten skärva styrka av att veta att vi är många som känner så oerhört starkt med er. Jag tror att du kan rädda dig själv lite genom att skriva av dig och få respons från andra människor. På det sättet hoppas jag att du orkar ta dig igenom detta ofattbara, lite starkare, inte så ensam.För ni är inte ensamma.Hoppas att det gick bra att se Linus idag och att det verkligen är så som forskningen visar. Min egen erfarenhet är att det bli lite lättare att förstå, även om det var min svärfar jag såg som avliden, inte mitt eget älskade barn. Jag väljer att vara anonym idag.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-3202337140190790932010-01-21T15:58:22.651+01:002010-01-21T15:58:22.651+01:00Läste på facebook att en av mina döttrar vänner bl...Läste på facebook att en av mina döttrar vänner blivit medlem i Linus grupp och förstod inte först, men mindesmed en klump i magen när jag läste om olyckan. Har själv 4 barn och tre av dom är tonåringar - minns att jag tänkte att vilken fasa vilken mardröm att få ett sånt besked. Plötsligt tänkte jag att min dotter som ska börja i Tibble till hösten inte får hon ska inte åka tåg. Hade en vän som blev i hjälkörd av tåget på 80 talet. Har läst din blogg om era första dygn. Kan inte förstå hur det känns, men vet att sorgen är fruktansvärd. <br />Skickar styrkekramar och kommer att följa bloggen framöver Jag hoppas att det gick så bra som det kan gå när ni fick se Linus - jag vet att jag inte ångrar en sekund när jag såg min mamma i kistan. Tänker ...mamma till 4 barnnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8729461480457658807.post-4363060066843734822010-01-21T15:50:06.356+01:002010-01-21T15:50:06.356+01:00En av mina närmsta vänner dog i en tågolycka med r...En av mina närmsta vänner dog i en tågolycka med roslagsbanan för några år sedan. Han var 15 när det hände.<br /><br />Att läsa det du skriver väcker gamla känslor. Kan inte ens sätta mig in i hur det är att vara familjemedlem i en sån här situation. <br />För mig kändes det väldigt orättvist att det var en tågolycka som var anledningen. <br /><br />Jag fick aldrig se min kompis efter olyckan, och idag ångrar jag att jag inte försökte.<br /><br />Vet inte riktigt vad jag försöker säga, men kände mig tvungen att skriva någonting. <br /><br />HälsningarAnonymousnoreply@blogger.com